Den nya åldersrevolutionen

Fascineras en del av det faktum att vi människobarn alltid haft någon form av revolution eller revolt i bakfickan. Den har varit industriell, med de enorma omvälvningar ekonomiskt och samhällsstrukturellt som det inneburit. Den har också varit direkt politiskt, så gott som alltid företrätt av en blodig revolution. Sedermera när någorlunda stabilitet och välstånd inträtt, åtminstone i demokratiska stater, så har revolutioner blivit överflödiga och ersatts, som en ifrågasättande missnöjesyttring, av revolter. Framför allt ungdomliga.
Innan Elvis var du barn tills du blev vuxen och det fanns inget där i mellan. Sen kom tonårskulturen som i sin tur ständigt förändrats och givit oinvigda föräldrar gråa hår.
Men, nu får jag en känsla av att det inte finns något mer för ungdomar att revoltera över eftersom deras föräldrar stått i lika skrikiga lokaler och krökat som de själva. Dessutom är politiska revolutioner i vår tid nästan enbart förbehållet länder i krigstillstånd.
Men trots det sker det en nog så tydlig revolution mitt ibland oss, mitt framför våra ögon. En ny revolution som handlar om vårat åldrande. Eller själva synen på åldrandet.
Det har självklart inte undgått någon att en 50-åring t.ex, som jag själv, ser ut :-) och verkar betydligt yngre och modernare än för 40 år sedan, ja t.o.m än för 20 år sedan. 
Och det kommer att fortsätta i den riktningen.
Men detta är inte enbart ett resultat av förbättrad sjukvård eller bättre hälsomedvetenhet. Det är mer delikat än så.
Vi blir äldre och äldre, vilket innebär att fler pensionärer kommer att behöva försörjas. Cliche, so far. 
Men det man kanske inte tänker på är : På vilket sätt vill samhället utnyttja det här ? Jo, man vill att det ska bli mer politiskt korrekt för medelålders och pensionärer att vara spenderande på tidigare mer ungdomliga marker som krog och mode t.ex. Det här är självklart inget som något orakel tänkt ut och planerat utan frukten av den gemensamma drivkraft som vi människor har att vilja vara evigt unga tillsammans med marknadskrafterna som så länge som möjligt vill att den kapitalstarkaste gruppen, den närmast penschisar, skall vara så mångfasetterade och levnadsglada som möjligt. Och därmed spenderande.
Och vem vill sätta sig emot det ?
Jag brukar säga att samhället inte har råd att låta oss bli gamla. Det är ett påstående som gällt i debatter om pensionsålder men det gäller i än högre grad beträffande kynnet. Alltså hur unga och vitala vi känner oss, så att vi vill vara med i livet och spendera kapital så länge som möjligt. 
Det här syns självklart tydligast i storstäder och Stockholm ger en mycket tydlig vink om vart vi vill gå. Och är på väg.
Vi vill leva längre och ha hälsan vilket leder till att forskningsanslag för framsteg inom dessa området inte lär få många motståndare.
Det tilltagande problemet med pensionsförsörjning tillsammans med marknadskrafterna och den mänskliga livskraften skapar en sammantagen utveckling utan motstånd som jag tror vi bara sett början på än.
Det klart att alla inte vill jobba efter 65, men jag tror fler kommer att göra det ändå av det enkla faktum att många har hälsan och viljan att vilja "hänga med". 
Visst kommer en del av detta på ett negativt sätt att kompenseras av både ökande stressrelaterade åkommor samt andra epidemier. Men den politiska viljan kommer för en gångs skull att gå hand i hand med människans vilja.
Gränserna kommer att tänjas beträffande vad som är naturligt och "politiskt korrekt" beträffande livsstil, utseende och metoder för att nå våra mål. Vilket är att ha hälsa, vitalitet och ekonomi. Oavsett ålder. Och för det ändamålet krävs en mycket sällsynt kraft.
Gemensam dragkraft från hela mänskligheten.
Var hittar man det annars ?
Let the future begin !

Förneka klimatförändringar = Förneka framtiden

Det förbryllar mig att det finns dem som förnekar klimatförändringarna utan någon som helst insyn eller påläsning vetenskapligt. Grovt bedömt påstår 9 av 10 forskare att människan på ett onaturligt sätt satt extra speed på dessa förändringar. 1 av 10 bedömer det som högst osäkert att fastställa en sådan diagnos på moder jord.
De som inte kan ämnet men ändå vågar anamma den forskarminoritet som säger det sistnämnda har förmodligen antingen ett affärsintresse som vinner på förnekelsen eller är allmänt trötta på dåliga profetior eller är helt enkelt för pösigt bekväma för att ens tänka tanken på att vi måste avstå från något alternativt lägga resurser och jobba för framtiden på ytterligare ett sätt. Vi kan ju chansa eftersom det är skitsvårt att beräkna de exakta följderna.
Men föreställ er ett flygplan där 9 av 10 tekniker hävdar att detta plan måste kostas på en mekaniker för att det inte förr eller senare skall störta, men en påstår att planet funkar utmärkt. Skulle ni då chansa på den siste snubbens utsago bara för att slippa pröjsa den där mekanikern. Tror inte det va. Alltså måste vi ta tag i problemet. Priset vi får betala annars riskerar att bli ofantligt mycket högre.
Här märks inte så mycket än. Men vi bör känna till att vid polerna är de procentuella förändringarna större och väldigt tydliga. Det är de som sedermera leder till en spinoff-effekt som vi bara sett en viskning av än. Även om våran generation på dessa breddgrader kommer att överleva detta utan större bekymmer finns låglänta samhällen i tredje världen som redan drabbats. Dessutom har vi barn och barnbarn och det är just detta som gör det så ofantligt svårt för mig att förstå hur vissa vill gripa tag i förnekelsens lilla halmstrå enbart för sin egen bekvämlighets skull.
Man kan engagera sig på många sätt men bara genom att sluta att förneka det uppenbara uppstår en vänligare opinion i samhället som sedan smittar av sig bland beslutsfattare som då vågar ta tag i problemet på fullt allvar. Livet behöver inte bli skit för det men det kan det bli om vi alla förnekar.