Visst är det lite lustigt att vissa människor kan lägga ut bilder på ett får som rivits av en varg men inte på en människa som dött i en bilolycka med älg inblandat. Eller en hund som vådaskjutits av en jägare. Fast man känner till att allt detta existerar. Man dokumenterar endast en del av det tragiska. Varför ? Eller att man ensidigt presenterar alla övertramp USA eller Ryssland gör i en konflikt men inte knystar ett ljud om ett enda övertramp från motparten i konflikten. Fast man självklart hajar existensen av detta. Varför gör man så ?
Det är ju faktiskt ett liknande mönster som sker i all politiks pajkastning. Men det sker även bland partiernas sympatisörer. Man beskyller motparten för något man vet även förekommer hos sina egna. Hur kan man förfasa sig så ensidigt trots vetskapen om hela bilden egentligen ?
Jo, de flesta människor vill helt enkelt ha som de vill. Det värsta man kan göra mot de flesta är att ta något från vederbörande. Det kan vara en hobby eller en del av den. För att inte tala om pengar, hua. Människan lämnar ogärna ifrån sig någon del av sitt kapital tvångsmässigt trots att man kanske vet om att det sammantagna syftet är större än den lilla berusning denna uteblivna starköl kunnat erbjuda.
Nu kanske ni tror att jag pratar om höjda skatter och det kan i och för sig innefattas i denna beskrivning men då kommer vi till skattepolitik och det är en annan diskussion som vi skippar här. Dock ingår det i att tvingas lämna ifrån sig kapital men detta krockar också med vikten av att medborgarna behöver pengar att smörja marknadsekonomins kugghjul med. Men reaktionen blir ofta densamma. Skatter bör dock inte vara högst.
En jägare som varit med om det hemskt tragiska att få sin hund dödad av varg har en förståelig benägenhet att hata varg. Men samtidigt vet jag och säkert jägaren också att betydligt fler hundar blir dödade av både vildsvin och bilar än av varg. Men trots det väljer man att lägga ut bilder på eller berätta om allt elände som just vargen ligger bakom. Därför att det var just det som var del i jägarens tragedi. Inte fördömer han vildsvinen på samma sätt trots att 9-10 gånger fler hundar dödas av vildsvin varje år. För att inte tala om bilar. Dem vill väl inte jägaren heller utrota ? Och framför allt vill inte någon jägare att jägarna själva ska utrotas trots att de faktiskt vådaskjuter lika många hundar varje år som vargen dödar. År 2009 blev det 11-10 till jägarna i denna tragiska match. Men varför fördömer man så enögt ?
I alla världens konflikter, precis alla, så fokuserar många med ett synnerligen enögt öga inte sällan på det senaste dådet som då för stå symbol för skuldbördan i hela konflikten. Detta trots att alla vet att konflikten ofta pågått i så lång tid att ingen knappast kommer ihåg "vem som började". Och alla vet att dåden före det senaste kommit från båda håll. Och det föregående dådet ofta från andra sidan. Och nu snackar jag inte om de stackars människor som befinner sig mitt i stridens hetta med förlorade familjemedlemmar som följd utan människor som läser om dessa konflikter annorstädes. Inte minst i Sverige. USA, Ryssland och Israel har vi av många förklarliga skäl mest starka och även polariserade åsikter om. Men även andra länder som vi haft dålig erfarenhet av kan ge oss taskiga vibbar fast det kan vara en händelse som vi vet kan ske var som helst. Varför blundar vi för resten ?
Vi ser också i storstäderna hur många människor som inte har bil irriterar sig på bilar i stan fast de kanske åkte taxi igår eller t.o.m fick skjuts av en polare. Vederbörande har uppenbarligen ett behov av bil men i sin blindo skapar man ett bilogillande just därför att man inte har behov av att äga en bil. Men man vet att man nyttjar andras. Och ändå förespråkar man ett försvårande av att köra bil i stan. Märkligt.
Varför resonerar då många människor så här ? Jo, det är skitenkelt. Människan är en enorm egoist där det alltid i första rummet gäller att värna om det man vant sig vid. Vanemänniskor äro vi. Ger du en chokladask till de anställda under ett riktigt fett år så kan du ge dig fan på att ett borttagande av chokladasken vid ett mindre fett år är stört omöjligt fast man jobbade i harmoni utan chokladask fem år före införandet av denna förmån. De flesta av oss, inte alla, skapar sig själva skräddarsydda skygglappar som fullständigt förtränger parallella eländen till det vi själva vill fördöma. Allt för att vi vill ha som vi vill, göra som vi vill, att alla ska tycka som en själv osv. Vi torgför den del av sanningen som går våra ärenden och så spär vi på lite till.
Denna instinkt innebär oftast inte några allvarliga följder på vardagsnivå. Möjligen några frustrerande middagsdiskussioner men inte värre.
Men tyvärr tror jag att just denna självbevarelse-instinkt är roten till det onda i att det är så fasligt svårt för våra folkvalda och självvalda att hitta de långsiktiga vägar vi måste styra in på. Det är klart att en del ageranden bottnar i rädslor och okunskap och sådant går att lösa om viljan finns. Det som däremot bottnar i att man bara tänker till husknuten är svårare att dyrka upp. Denna breda pojkar-attityd har en utbredd kultur som sporrar varandra tungt över ett par bärsa. Men det vore förödande om alla resonerade så.
Jag menar inte att man ska sluta leva för dagen, men man kan väl använda den andra hjärnhalvan för support av mer långsiktig art också. Tack för mig !
PS. Detta var en generell beskrivning och människans vidsynthet är självklart individuell.
