Att det politiska klimatet och polerna förändrats har inte undgått många. En framväxande högerkonservatism eller högerextremism, beroende på var i världen vi befinner oss, är den mest bekanta förändringen och den förändring som också mycket tydligt fått det övriga politiska landskapet mer eller mindre totalförvirrat att försöka anpassa sig. Ibland till en totalförändring då rädslan att bli förknippad med dessa emellanåt rasistiska och/eller invandrarkritiska partier är enormt stor. Eftersom demokratin också handlar om att vinna minst lika mycket som att göra gott så tvekar ingen motståndare att använda minsta lilla likhet mellan motståndarna och högerextremismen som slagträ i valkampanjerna. Successivt förändrar denna nya ingrediens i politikens finrum samtliga etablerade partier och sammantaget tar detta en slutlig form som inte har mycket gemensamt med det gamla politiska landskapet.
Ska jag fokusera på Sverige så har detta fjärmande gjort att framför allt allianspartierna gått stenhårt in i mitten och enligt mitt tycke är det omöjligt att från ena dagen till den andra avgöra vilket av de borgerliga partierna som ligger mest åt höger respektive vänster. Då också tidigare Göran Persson moderniserade sossarna och lade dem på en typiskt euro-sossenivå jämfört med den rödare socialdemokratin som tidigare var kännemärke för Sverige så har trängseln i mitten blivit enorm.
En blåröd röra skulle man kunna säga. Då miljöpartiet visat sig vara ett typiskt vänsterparti mer än ett grönt så är min bild att vi har ett högerkonservativt, invandrarkritiskt parti, två vänsterpartier och en gigantisk koloss liberaler.
Detta medför som den ankdam Sverige är att de fyra största dagstidningarna är liberaler allihop eftersom en är socialdemokratisk, två oberoende liberala och en nymoderat.
Vårt land har ett stort problem med den bristande mediala mångfalden. Detta syns tydligast i den utrikespolitiska rapporteringen som är så gott som identisk i alla fyra blaskorna. Så är det inte i majoriteten av EU-länder. Framför allt inte de större vilket genom större konkurrens och utbud är logiskt. Men jag vill också lyfta fram det svenska kynnet som en orsak till "följa-John-mentaliteten".
Vår fredliga närhistoria på nästan alla fronter har inte givit oss den nödvändiga skepticism och misstänksamhet mot andra och våra nyhetsrapportörer. Vi litar helt och fullt på det som sägs utan minsta reflektion att det kan finnas ett personligt intresse och vinning att torgföra sin egen åsikt. Inte bara för att man tycker så utan därför att man traditionellt alltid tyckt så antingen genom inpräntning eller att man fastnat för något i det man supportar så till den milda grad att man blivit förtjust i det. Och förlikar det med sin person och försvarar det med näbbar och klor. Ens åsikt eller parti är en själv personifierat. Så har man råd att resonera i ett fredligt och rikt i-land utan att behöva vara på sin vakt.
Men nu behöver vi vara på vår vakt. Därför att samhället blivit våldsammare, girigare och mer egoistiskt. Detta leder till att alla mer eller mindre ljuger för att uppnå sina mål. Lögnen har självklart alltid varit ett verktyg men nu finns den inom alla yrkesgrupper och mest av allt hos politiker och de institutioner som med den är anslutna. Vilket är allt från banker till kommunalpolitiker. Inte alla förstås men fler än någonsin.
Vårat rike styrs numera av liberalismen och som f.d. folkpartist borde jag vara förbannat nöjd med det. Men observera att jag skrev f.d. ty liberalismen har enligt mitt tycke varit den politiska förgrening som förändrats mest. Och tyvärr inte till det bättre. Jag påstod att fem partier av åtta är liberala och det håller jag stenhårt på. Men Liberalerna eller Folkpartiet är det parti som starkast förhåller sig till den negativa transformering av liberalismen som jag vill presentera och den som tydligast finns i våra dagstidningar och TV-nyheter. Det kan bero på att man hängt på gärsgår'n ett antal val för att hänga kvar i riksdagen och att man desperat måste vässa sin profil. Men oavsett orsak så har framför allt Liberalerna men även övriga inom det nya storliberala blocket som styr allt som de vill att vi ska veta styrt in åsiktsramarna inom en snäv värld där allt som smiter utanför snabbt klipps bort eller basuneras ut som extremt. Det bästa exemplet borde vara decemberöverenskommelsen, DÖ, som sedan förvandlades till något man bara ett halvår innan fördömt som extremt. Man fick även med vänsterpartierna i denna sovjetiska 87-procentiga koalition.
DN och Expressen har utan att skämmas hävdat att skolan ska lära ut källkritik. Man har inte berättat hur eller var gränsdragning ska gå och vem som ska avgöra det.
Men någon måste ju göra det !!??
Puckat skulle man kunna säga och det är det väl i den meningen att man inte ens ser att detta är odemokratiskt. Men framför allt handlar det om en intolerans som mest är känd från politiska former som vi inte vill ha i vårt land. Diktaturer. De har funnits på de extrema vänster- respektive högerflyglarna och även om det självklart inte är något liberalismen står för på något sätt så visar det ändå att även en liberal med för mycket åsikts- och medial makt enkelt lever sig in i en mästrande roll så till den milda grad att man helt enkelt stämplar oliktänkande som inte ens är extrema enligt gängse tolkning med mindre smickrande namn. Gängse tolkning enligt mig är den internationella tolkningen inom Västeuropa för att göra det enkelt. Och vi ser stora skillnader från oss här uppe. Även jämfört med övriga Norden. Personligen litar jag inte på SD då jag vet om avlägset bekanta som supportar typiskt rasistiska åskådningar som röstar på dem. Men alla är självklart inte så grova och demokratin måste ha sin gång. Förlorade röster för sitt parti bottnar helt och hållet i en otydlig profilering av sin politik och då säger vän av ansvar att om dessa förlorade röster ska tas tillbaka då krävs mod att i vårt fall krypa ur denna toksnäva åsiktsram som svensk politik hamnat i. I våra grannländer ogillar man ibland valresultaten förstås men anpassar situationen i demokratins namn. Men i Sverige räcker det med att gilla gamle Gösta Boman för att betraktas som farlig vilket gör våra politiker extremt försiktiga. Och fega.
Jag har länge tyckt att avsaknad av extrema flyglar i riksdagen är ett sundhetstecken och det tycker jag fortfarande. Men när ett polargäng inom de mediala och politiska etablissemangen tillåts styra så ostört vad som är politiskt korrekt då blir nog 99,99 % av befolkningen vid ett antal tillfällen extrema. I och med att 6 av 8 partier nu anammat en väg inom migrationspolitiken som ansågs vara förbehållet ett högerextremt parti halvåret innan så bevisar ju det att denna nyliberalism är mer eller mindre strukturlös. Och i avsaknad av mod och innovativt tänk. Den trygga och bekväma debatten som återspeglat Sverige tidigare klingar falskt i en tid av ökad transparens, globalisering och girighet.
Ett sunt samhälle må vara befriat från extrema flyglar men absolut inte utan politisk mångfald. I en frisk och öppen demokrati finns människor med olika uppväxt, gener, erfarenheter, otur eller tur i tankar, ambitionsnivå mm. Oändliga kombinationer av händelser och egenskaper som ger oss olika uppfattningar som vi delar med oss med varandra. Ibland håller vi inte med men lika ofta lär vi oss något av någon med kunskap och erfarenhet som vi inte själva har och dessa åsiktsutbyten slipar och förfinar både oss och samhället vi lever i. Bara vi tillåts tycka som vi tycker. Ingen människa kan berätta för någon annan människa vem du får lyssna på. Men råd måste man få ge.
Men den dagen åsiktspoliserna säger att vi måste ha en åsiktspolis i skolan då vet vi att det finns en liten, liten doft av Nordkorea. Och de som yppade detta förslag var faktiskt liberaler, nämligen Expressen.
På samma sätt som kommunismen är förödande för det människan står för, ambition och framåtskridande, på samma sätt nästan är den snäva ram som polargänget inom dagspressen lurat i oss som politiskt korrekt. I ett litet land med liten åsiktskonkurrens kombo svensk försiktighet hamnar vi förr eller senare i bakvattnet beträffande det som händer. Det tydligaste exemplet på att vi delvis är där ses kanske i vår oprofessionella och infantila utrikespolitik som skiljer sig radikalt från resten av världen. Vi är utskrattade och måste vända skutan snarast.
Den nyliberala dominansen i politiken kan vi också se i det amerikanska presidentvalet där "The table has turned". Likt Jan Björklunds liberaler så är Hillary och demokraterna idag betydligt hökigare än förr och i mångt och mycket minst lika neokonservativa som sina mer konservativa kollegor inom republikanerna. Det finns en flygelpolitisk orsak till detta som förvirrar många lekmän och det är det faktum att Ryssland idag har en utpräglat högerkonservativ profil men den största orsaken till denna förändring står troligen att finna i maktspelet självt då det mer och mer uppdagats starka samband och beroenden med näringslivets alla maktmässiga funktioner och då den liberalkonservativa sidan i Staterna har makten så formar det också partiets politik. Däri ligger bl.a. krigsindustrin. Och den är omfattande.
Kontentan av det här är att den folkpartist som legat i koma sen gamle Ingemar Mundebos tid och vaknar idag skulle knappast rösta liberalt idag. Jag har inte legat i koma men i övrigt så är jag en av dessa.
För Sverige i mångfaldens och förnuftets namn !
