Lever vi i en skendemokrati ?

Det finns inte två länder i världen som är exakt lika konstitutionellt samt i combo med en exakt mot folket likartad politisk närvaro. Sammantaget innebär detta att alla länder ligger på olika demokratiska nivåer. Begreppet yttrandefrihet har också successivt fått en lite annorlunda innebörd. När vi 60-talister genomled flumskolan pågick ofta politiska diskussioner inte sällan med läraren/lärarinnan. Jag vill minnas att när vi snuddade vid begreppet yttrandefrihet så handlade det strikt om att få yttra sig fritt i politiken på gator och torg utan att frukta angiveri från grannar, förbipasserande eller civilklädda åsiktspoliser i ordets rätta bemärkelse. Idag har begreppet utvidgats till att även omfatta pressfrihet, demostrationsfrihet, föreningsfrihet, frihet att bilda politiska partier osv. Yttrandefrihet i den gamla begreppsformen vill jag tro är nästan utdöd gudskelov. Möjligen Nordkorea och de regioner som kontrolleras av IS och talibanerna kan ha kvar detta otyg som förr ingav fruktan i Stalins, Hitlers, Maos, Pol Pots och andra despoters länder. Det borde innebära att vi trots mycket djävulskap i världen har kommit ett steg längre totalt sett. Vilket också är logiskt med tanke på vad IT och dagens medieklimat näst intill omöjliggör för auktoritära regimer i våran transparenta värld. Men det finns fortfarande mycket att göra förstås. Med sjuk korruption som i gamla sovjetrepubliker, nästan hela Afrika och i stora delar av Latinamerika blir fullständig demokrati en omöjlighet då de som har pengar och kontakter köper sig till makt och resultatet blir en mindre grupp som styr alla. Sverige ligger tillsammans med andra nordeuropeiska länder i topp i alla undersökningar som bedömer länders demokratiska status. Och jag förstår att vi gör det. Däremot har jag under de senaste åren funderat på om man inte också bör räkna in vallöften samt politikers närhet till folket med sina beslut som en parameter i demokratibedömning. För vi går ju faktiskt till vallokalerna och röstar på en politik som vi vill ha fram. Men framför allt efter senaste valet så har jag aldrig upplevt att samtliga partier är så långt ifrån folket i sitt synsätt och sina beslut. Klichén att politikerna inte lever med folket är mer gångbar än någonsin. Man blir framröstad, anpassar politiken efter minsta motståndets lag och likt en kameleont söker efter att smälta in genom att klappa allt och alla i samhället medhårs. Man verkar inte vilja ta svåra men nödvändiga beslut utan går ihop i tillfälliga koalitioner för att få igenom det som är bekvämt och inte stöter sig med någon grupp i samhället. Vallöften bryts självklart regelbundet i och med att man istället åker den bekväma vägen för att säkra makten. Decemberöverenskommelsen är frukten av en svag och naiv opposition tillsammans med allt vad vänster innebär av att måla ut allt som inte är mjäkigt som extremt. Skulle absolut inte vilja ha SD i någon regering men att gå ihop i en 87-procentig koalition är farligt nära auktoritärism och en isolering av folkets önskningar. Man vingklipper folket för att man inte vill vara det parti som står minst långt ifrån SD. Det är ett så anmärkningsvärt handlande att det är lätt att misstänka dumhet i likhet med många kommunalpolitiker som glidit in på ren föreningserfarenhet. Men utan kunskap och samhällelig erfarenhet. Att kalla det för samarbete när man utnyttjar SDs mandat i omröstningarna är fullständigt absurt. Även om SD har en förkastlig migrationspolitik så innebär inte det att de alltid tycker annorlunda blocken i ekonomi, skola, vård och rättsväsendet. Att INTE utnyttja SDs mandat i omröstningarna är odemokratiskt. Vi befinner oss i ett politiskt läge i Sverige där våra politiker gått in i en Sovjetisk jättekoalition, bryter vallöften, förordar absurda straff mot mördare kontra eko-brott, har ett helt eget kollektivt synsätt i migrationspolitiken, använder miljön som förevändning i trafikfrågor och går mot forskning mm. Kort sagt, våra folkvalda har skapat en mycket bred fåra mellan sig och folket. Det är näst intill omöjligt att veta vad man får när man röstar. Visst innebär parlamentarism nödvändiga kompromisser men numera pratar man inte ens om vissa frågor som berör folket på nära håll. I ljuset av detta är demokratin inte lika stark som vi vill tro. Visst har vi alla demokratiska rättigheter och yttrandefriheten har länge varit fullt utvecklad enligt den nya tidens begreppsform. Men om våra politiker fortsätter att vara så konturlösa och rädda för att beröra ämnen som berör oss alla då kommer inte bara politikerföraktet att öka. Valdeltagandet riskerar att sjunka då fler och fler inser att partierna agerar på ett sätt som i allt mindre grad innebär det vallöftena angav. En extrem version av det som sker i Sverige hände nyligen i Ukraina då Viktor Janukovitj gick till val på ett EU-närmande men då ett alltmer trängt Ryssland såg faran i att tappa ännu en partner fick Putin att avge löften som gjorde att den genomkorrumperade Janukovitj vände sig mot Ryssland istället. Detta ledde till revolutionen som nu är ett krig i östra Ukraina. Naturligtvis är det inte där vi är men det är ett extremt exempel på att låta sig röstas tillbaka, radera allt man sagt och lovat och bara köra snitslad bana för att på enklaste sätt säkra makten. Inget annat är intressant hos de ledare med ett sådant tillvägagångssätt. Inte för att vi har en Gestapomässig åsiktspolis men intoleransen mot vissa politiska åskådningar har ökat av en alltmer fårskocksmässig politisk mobb som säkert tagit sin näring av den politik som idag är så handlingsförlamad att allt annat i sammanhanget verkar extremt och skrämmer. Vårt land har varit förskonat mot så mycket och varit förhållandesevis lätt att styra men med utsuddade gränser är vi nu en del av världssamfundets komplexitet och detta kräver andra typer av politiker. Politiker som kan göra tvära kast vid behov och inte ser sig över axeln av rädsla för att bli etiketterad något extremt. Som våra grannländer har t.ex. Professionalismen är på en helt annan nivå även i våra glesbefolkade brödraländer. Deras erfarenhet av konflikter borgar naturligtvis för detta. Sammanfattningsvis vill jag självklart understryka att vi lever i en utvecklad demokrati men där jag tycker att den respektlöshet våra folkvalda visar med att lurpassa på varandra istället för att tala till folket urholkar demokratin då de ignorerar vårat synsätt och skälen till att vi röstade fram dem. Decemberöverenskommelsen är en sorglig historia som tydligast understryker detta samt är en uppvisning i både ignorans och naivitet. Dock finns en gräns för allt, även för vad svenska folket tror och jag inbillar mig att tålmodets gungbräda är väldigt nära att tippa över nu vilket nödgar även de flataste politiker att anpassa sig. Annars kommer valdeltagandet att gå ner och demokratin tappar poäng ordentligt. Tack för ordet.