Demokrati - Svårast i världen ( del 2 )

Det kan tyckas väldigt förbryllande i vår del av världen att se den oerhörda trögheten att efter en diktatur skapa en stabil demokrati. Det kan väl inte vara något annat än självklart att underordna sig demokratins alla spelregler i synnerhet när man tacksamt borde känna sig lättad när diktaturens tunga ok fallit av. Det är de flestas spontana reflektion och snabba fördömanden uppstår inte bara mot de nya auktoritära ledarna utan även mot dessa länders folk som vi fördummar då delar av dem ändå gillar den hårda styrningen.
Men jag är inte ett dugg förvånad eller förbryllad över detta. Det jag däremot tycker är smått otroligt och även oansvarigt från vår medievärld och många av dess journalister är en fullständigt frånvarande jämförelse med hur våra val gestaltar sig jämfört med halvdemokratier och framför allt de kriterier som får oss att välja det ena eller andra partiet eller ledaren.
I länder som gamla sovjetrepubliker t.ex handlar kriterierna oftast om vilken ledare som kan stävja kaos och våldsamheter. Men lika mycket om vilken ledare som det känns mest ekonomiskt stabilt i det avseende att pensioner och löner kommer ut i tid eller överhuvudtaget. Att överleva helt enkelt för sig själv och sin familj. Dessa människor har blivit så ofantligt trötta på oordning och politiska kravaller. Och de är många eftersom en betydande del av dessa lever på existensminimum och ren fattigdom. Att få kuta ut på gatorna med ett plakat och skandera politiska budskap har låg prioritet hos dessa människor och det måste vi bannemig förstå i vår bortskämda del av världen.
Jag såg ett reportage en gång från en renskötarby i nordöstra Sibirien. Väldigt off allt som heter asfalt och kommers. Då intervjuade den mindre vidsynte reportern en 90-årig kvinna vars pension inte kom i tid längre och det skapade stora glapp i ekonomin förstås i deras utsatta läge. Hon längtade tillbaka till Stalins tid då det var "ordning och reda". Då frågade journalisten bestört hur hon kunde säga så. Och i nästa andetag så frågar han följande mitt ute på vidden 100 mil från närmaste samhälle : Tänker du inte på eran frihet ?
Otroligt. Jag tror "friheterna" i den här byn gestaltat sig ganska likartat ett bra tag. :-)
Min uppfattning om den gamla kvinnans syn på en av de värsta tyrannerna i världshistorien ser jag inte som egoistisk utan som en frukt av den isolation som gjort henne fullständigt oinformerad om de hemskheter som försigick i de mer bebyggda trakterna av Sovjet. Och just isolering och vilseledande propaganda var ju Sovjets signum. Det kanske reportern från England borde ha tänkt på innan han hytte till mot en fattig, enkel gammal kvinna mitt ute i nowhere.
Vad jag vill säga med detta är att reportagen om de här regionerna är väldigt slarviga och tycks utgå ifrån att förutsättningarna är likartade de vi har här. Men när vi går till vallokalerna då väljer vi säkert till 80 %, och då är jag snäll, det parti som ger oss de bästa ekonomiska fördelarna. Några väljer efter en hjärtefråga. Men absolut ingen behöver ens reflektera vid om det är Reinfeldt eller Löfven som bäst stävjar kaos och politiska våldsamheter. Det finns inte. Vi vet dessutom att hur slöa vi än är så får vi mat och husrum. Av betydligt högre standard än många av de i Ukraina som knappt men nöjt lyckas försörja familjen.
Det är en respektlös reflektion och retorik vi har i i-länderna över detta. Och på något sätt så tycker jag att Sverige hör till de värsta. Kanske t.o.m allra värst. Vilket kanske inte är så konstigt heller.
Sverige torde nämligen vara det enda i-landet som inte har en generation i livet som upplevt krig och fattigdom. Där är vi nu unika. Möjligen Schweiz, men de låg mitt i skiten ett tag vilket måste känts tillräckligt kusligt. Och det är väl heller inget vi bör sträva efter. Men med detta torde det vara klädsamt att åtminstone i ödmjukhetens namn fördjupa sig och inte med våran mästrande retorik agera som bortskämda barn som snabbt drar slutsatser av andras beteenden bara för att det kan reta en. Däri ligger mången journalistisk retorik i samtliga våra dags- och morgontidningar. I kvadrat.
Det märks hur bra vi har haft det. På samtliga plan.
Dock vill jag lyfta fram kunniga och vidsynta journalister som Nathan Shachar, DN, Vladislav Savic, politiker som Jan Eliasson, Barack Obama och Angela Merkel. T.ex.
Tyvärr talar alltför många likt Peter Wolodarski, DN, som är väldigt faktakunnig men som fullständigt utelämnar en halv sanning. Och då blir det inte sant. Då blir det utan rättmätiga och nödvändiga jämförelser som jag beskrev ovan vilket är nödvändigt om man vill få hela bilden och därmed förstå. Och genom att förstå då blir även den nödvändiga kritiken mer pricksäker och känns mer befogad hos de man kritiserar.
Och vi ska absolut kritisera alla nedmonteringar av demokratin som endast ger en för ledaren ökad makt och inget annat syfte har.
Dock bör vi ha på det klara med att när en diktator störtats och demokrati och fria val ska införas då sker det mellan parter som i många år hatat varandra och t.o.m utövat våld och död mot varandra. Att då förlora ett sådant val mot en fiende och tvingas stillasittande vänta 4 år på en ny chans är inte det träningsläger dessa politiska aktörer har varit på. Det är inte som här hemma där Hägglund och Sjöstedt kan gå ut och ta en bärs efter en debatt. Det kommer alltid att finnas små våldsamma fraktioner i nya "demokratier" som inte accepterar att se sin gamle fiende vinna valet och styra över en i minst 4 år. Och detta våld kommer att skapa nytt hat hos andra sidan som skjuter tillbaka.
För 5-7 år sedan fick jag bassning för att jag sa att demokrati inte går att skapa i ett trollslag. Det måste växa fram. Men efter att Barack Obama faktiskt efter mig sa samma sak och framför allt efter det mest konkreta beviset hittills, den arabiska våren, finns det knappast någon som säger emot längre.
Det tar säkert två generationer innan det blir hyfsat. Framför allt i stora länder med många kulturella och religiösa grupper. Men självklart måste vi kritisera de många ledarna som knappast hjälper den demokratiska utvecklingen.
Och naturligtvis även ryskt vapenskrammel i östra Ukraina, Kina i Tibet, Assad, Kim Jong Um, Al qaida, Boko Haram. Isis, men också vara på det klara med att sopa framför egen dörr. EU och USA är minsann inte ofelbara även om Carl Bildt ( som annars är väldigt kunnig ) och andra vill uttrycka sig så. Med EU:s dammsugning av så många länder som möjligt är man på väg att bita sig rejält i svansen. De tidigare tuffa kraven på demokrati, ekonomi och rättsväsende har man gjort avkall på. T.ex Turkiet har varit nobbade inträde i många år pga dessa. Men när de ofärdiga demokratierna i Östeuropa och t.o.m gamla Sovjetunionen vill vara med då går det bättre. Varför ? Jo, därför att man vill försvaga Ryssland så mycket som möjligt och snabbt roffa åt sig så många allierade som möjligt. Turkiet är ju redan med i NATO så dem kan vi fortsätta vara hårda mot. Ett övertydligt hyckleri från en organisation som jag länge varit förespråkare för.
Och har man halvdemokratier i en organisation som ska gå i bräschen för demokratins spridning då har även detta urholkats. EU har i viss mån storhetsvansinne och definitivt växtverk. Det bästa exemplet på svansbitning och växtverk visas nu när man ska komma på lämpliga sanktioner mot Ryssland i Ukrainakrisen. De olika förutsättningarna och beroendena av Ryssland gör det svårt att enas. Och då var det ändå denna utvidgnings syfte att försvaga Rysslands möjlighet till Putins dröm om ett återupprättande av stormakten Ryssland.
Som final vill jag påpeka att jag självklart fördömer mycket av den utveckling som sker österut men om vi ska komma någon vart och vända skutan då måste vi förstå hur människorna lever och vilka förutsättningar de har. Med uppvisande av detta intresse för ett land samt kunskap om detsamma då smäller det högre när den rättmätiga och pricksäkra kritiken kommer. Det handlar om respekt och människor. Inget är perfekt gott eller 100-procent ont. Sådant finns bara i "Sagan om ringen". Därför får vi aldrig döda dialogen. Inte med någon. See you !

Fotboll - På väg att bli en ny sport

Firande respektive deppande efter fotbolls-VM nr 20 i Brasilien börjar sakteliga lägga sig. Och som vanligt brukar minnena successivt sålla bort det som inte handlar om slutresultatet. Och det är ju ändå det som är allas slutmål. Fullt normalt.
Något udda annorlunda som jag emellanåt ändå är har jag sett en tydlig trend inom själva sporten de senaste ca 20 åren. Och vill presentera min syn på den. Men den trenden har naturligtvis inletts långt tidigare än så. Men nu har det blivit en tydlig skillnad mot det ursprungliga syftet med det tydliga, enkla, spelande lagspelet fotboll.
Fotbollen har blivit allt snabbare, tätare, mer taktiskt raffinerad och med alltmer tekniskt skickliga aktörer som styr spelet. Och det kommer att fortsätta i den riktningen i all evighet ungefär.
Detta leder till ett spel som bygger mer och mer på uppsökande av fasta situationer då det blir allt svårare att spela sig fram hela vägen. I denna utveckling finns i allt högre grad en skolning i att medvetet söka kontakt med en motspelare och så tjusigt som möjligt falla och få frispark eller ännu bättre en straffspark. De gånger det blir en "riktigt" dömd förseelse sker det ofta efter en överdrivet brutal brytning med inte sällan skador som följd. Oftast på de för motståndet farligaste spelarna. De som vi andra vill se så mycket som möjligt av.
I spelarnas fall är det en del av fotbollen åtminstone hos de som är aktiva idag och någon generation tillbaka. Så ser sporten fotboll ut idag. Så varför tänker jag då gnälla lite ?
Jo, först och främst, fortsätter trenden så här kommer fotbollen som världens största och populäraste sport förr eller senare att bita sig självt i svansen när man i tok-konservativa FIFA vägrar göra smarta små förändringar för domarna i paritet med den utveckling som sker på de spelandes front.
Vi fotbolls-älskare har delats upp i två tydliga läger. De som tycker det är charmigt med domarnas misstag ( ??!! ) och ser det som en del av spelet med alla filmningar, felaktiga straffbedömningar, felaktigt bortdömda icke-offsidemål osv. Samt det läger dit jag själv hör som blivit olidligt trött på fotboll som en sport där skådespeleri, stor käft, maskningar, domarmisstag som avgör en hel match mm tar upp halva speltiden och som knappast kan härledas till fotboll.
 Jag ska här successivt smula sönder de motargument som jag brukar få när jag presenterar mina idéer. Det fascinerande med dem är att de låter exakt likadant överallt och endast verkar grunda sig på vad någon annan sagt ( Blatter kanske ). Att kalla svaren för argument är faktiskt för avancerat. Inlärt svar ligger närmare sanningen.
1. Låt domaren kolla repriser vid straffsituationer, mål som dömts offside, samt förstås som äntligen införts använda målkamera.  Inlärt svar : Det blir en ny sport om domaren får titta på reprisbilder alt. låter en domare med tv sköta det vid sidan av plan. Därför att det drar ut på tiden. Min replik : Nästan komiskt snack. Domarna har redan nu trådlös kontakt med linjedomarna och reprisbilder kommer på nolltid. Det blir exakt samma tidsfördröjning som att diskutera med linjedomarna att ha en domare med tv-bilder. Och med den konkreta verklighet som detta visar kommer spelarnas diskussionslusta av domslutet att dödas. Något som verkligen är ett slöseri med tid. Och fullständigt ocharmigt. I alla fall om man är intresserad av fotboll.
Vet spelarna dessutom om att det är meningslöst att falla snyggt i straffområdet blir strävan istället att försöka spela sig fram eller skjuta och vi skulle få flera spelmål istället. Är en anfallare tillräckligt skicklig skulle även en försvarares nödvändiga tröjdragning eller regelvidriga fällning uppdagas och det genererar fler spelmål det också då försvararen måste selektera tillfällena bättre. Alternativt leder det till en korrekt dömd straff.
Till de som är rädda för att domarens användande av en 160 år gammal uppfinning skulle leda till en helt ny sport eller någon radikal förändring av den underbara sporten fotboll vill jag säga följande:
Det har redan blivit en ny sport mot vad det var ämnat att vara. Detta pga att spelarna och spelet utvecklats enormt medans domarnas situation och hjälpmedel i stort sätt äro desamma. DÅ blir det en ny sport. Naturligtvis. Och denna snedvridna utveckling måste fotbollen som sport vara synnerligen ensam om.
Som sagt man får gilla den "nya" sporten fotboll om man vill. Men vi bör vara på det klara med att de förändringar som jag påtalar inte tillnärmelsevis förändrar fotbollen som den redan har förändrat sig själv på grund av det ovan beskrivda. .
Det enda mina och andras föreslagna förändringar leder till är fler korrekta domslut, mindre diskussioner och en smula mera spel i och runt straffområdet.
2. Straffa tydliga "filmare" och "benknäckare" i efterhand. Inlärt svar : Det blir en ny sport.( igen )
Min replik : Ännu en gång är frukten av denna allt tätare fotboll en strävan efter närkontakt med åtföljande fall och betydligt vanligare än ett "riktigt" fall. Är det ett riktigt fall är påhoppet närmast brutalt med gråt och tandagnisslan som följd. Om man inte leder matchen då kan man gråta ännu längre tid liggandes i gräset för att få tiden att gå. Och domaren kan bara be vederbörande att försöka resa sig upp alternativt ropa på bårbärarna. Och tiden rullar. Skulle spelarna veta att filmning och överdriven brutalitet bestraffas i efterhand då skulle båda lagdelarna försöka spela mer, avblåsningarna bli färre eftersom gräsnötande skulle reduceras av "skådisarna". Idag består en fotbollsmatch av en helsikes massa avblåsningar just pga detta. Alternativet som vi t.ex såg mellan Brasilien och Colombia blir att domarna väljer att fria oftare för att spelet ska flyta. Men detta leder också till farligt mycket spel på gränsen och över denna. Fråga Neymar t.ex.
Med möjlighet att straffa både filmare och överdrivna benknäckare i efterhand skapas matcher som har färre avblåsningar och dötid. Och fotbollen blir mer spelande och mindre snackande bedömningssport.
3. Effektiv tid 2 x 30 eller åtminstone under tilläggstiden då maskandet och filmandet förekommer som mest. Inlärt svar : Det har alltid varit rullande tid och det är en del av fotbollen. Min replik : Jag kan inte förstå kärleken till vilka siffror som står på uret. Effektiv tid skulle självklart reducera maskandet och allt annat tidsfördröjande. Det säger sig självt i egen tydlighet. Nu kan det ju räcka långt om mina tidigare föreslagna åtgärder skulle uppstå men med effektiv tid blir det heller ingen vinst att gå myrsteg till avbytarbänken när man leder samt söla vid inspark mm. Varför inte ?
Tre enkla åtgärder som skulle leda fotbollen bort från den överdrivna bedömningssport det har blivit. Och det kommer bara att bli mera så om ingenting görs.
Det två första åtgärderna är ju något som det inte finns resurser till i alla divisioner. Och ett seriespel på 30-40 matcher då en domare dömer bort ett korrekt mål för offside och i samma match dömer straff till andra laget under en filmning leder inte till samma konsekvenser som i ett VM med så få matcher. Men den dag det sker i en VM-final och avgörs på det tror jag nog t.o.m att de envisaste av konservativa börjar byta fot.
I ett VM eller världsdelsmästerskap vart fjärde år där ett gruppspel består av 3 matcher och där sedan utslagning gäller är varje match så otroligt viktig att det inte finns tillstymmelse till något som kan härledas till charm om det döms fel på ett för matchen avgörande sätt. I dessa allt större och viktigare mästerskap måste domarna få hjälp åtminstone enligt punkt 1 och 2. Helst 3:an också.
En annan faktor som bromsat dessa sedan länge nödvändiga förändringar är träbockarna i FIFA:s korrumperade ledning med Sepp Blatter i spetsen. Dessa har aldrig visat något intresse för själva spelet fotboll. Här verkar endast organisatoriska frågor ligga på bordet. Och självklart också pengar. Jag har självklart ingen aning om hur Blatter & Co jobbar men resultaten är allt annat än imponerande.
Som sagt vi fotbollsälskare är indelade i två läger huruvida vi vill förändra enligt ovan eller icke och vi som håller på detta är synnerligen frustrerade varje gång vi ser stora negativa konsekvenser av "den mänskliga faktorn" som domarens större misstag är frukten av. Åtminstone i VM och EM o.dyl turneringar.
Men som slutkläm skulle jag vilja påstå att ni som inte vill ha dessa förändringar knappast skulle vilja ta bort dessa hjälpmedel om de införs. Jag menar skulle ni verkligen sitta och gapa av ilska om domaren godkänner ett mål som dömts för offside när han som alla vi andra två sekunder senare ser på reprisen att det inte var offside ? Skulle ni sörja i fotbollens namn om en spelare istället för att falla snyggt i straffområdet skjuter den direkt upp i nättaket istället ? Eller skulle ni bli skogstokiga om domaren ser på reprisen som alla vi andra att det inte var straff utan en filmning och friar istället ? Nej, det tror jag knappast.
Det är bara den av Blatter och några andra skapade unisona klagokören mot förändringar som bromsar. Argument saknas, bara känslosnack som saknar praktisk grund.
Det är ju helt enkelt löjligt att den enda som verkligen behöver kolla på repriserna inte får det. Sjukt.
Nej, nu låter vi domaren äntligen få använda en 160-år gammal uppfinning så lovar jag att det blir mer fotboll och mindre skitsnack. Både på plan och i soffan.  Fotboll är alldeles för viktigt att låta styras av några gamla tillbakasträvare med maktambitioner. Lyssna inte på dem, de är inte intresserade av sporten längre !
Obrigado som de säger i en supermakt som snart kommer tillbaka ;-) !!!