Ända sedan jag var en liten valp och självklart långt innan det har det funnits en uttalad dröm hos alla. Nämligen en värld utan fattigdom. Organisationer och politiker har alltid uppmanat oss att engagera oss och inte sällan genom reportage och filmer från de mest drabbade regionerna gjort oss berörda. Vi har haft stora galor för insamlingar och våra föräldrar och skolan har mycket vist påminnt oss om hur bra vi har och att vi ska vara tacksamma över vår lott.
Ett antal decennium har gått sedan jag tog del av detta synsätt och världen har också förändrats mycket sedan dess. Fattigdomen är långt ifrån utrotad men enligt en av FN utformad måttstock så har den faktiskt minskat ganska mycket. Under en lång tid ansågs fattigdom vara att leva på under 1:25 dollar per dag och för 15 år sedan ansågs ca 900 miljoner av 6000 miljoner ligga under den nivån. Alldeles nyligen höjdes nivån till 1:95 dollar vilket ska motsvara inflationen. Idag ligger ca 700 miljoner av över 7000 miljoner under den nivån. En hemskt massa människor men en minskning från 15 till 10 procent. Mycket av detta beror självklart på den enorma tillväxten i Kina och den explosionsartade ökning av en medelklass med företagarambitioner. Men även Indien är på hugget. Och Brasilien. Länder med stor befolkning. En kedjereaktion är också Kinas expanderande till den afrikanska kontinenten där nya arbetstillfällen uppstår i kölvattnet. Men också en av Kina kraftfullt utbyggd infrastruktur som i sig gör det smidigare och förmånligare att upprätthålla ett bredare och effektivare affärssamhälle. Det kommer inte att dröja alltför länge innan stora afrikanska ekonomier som Nigeria och Sydafrika är med på allvar. Allt detta är en fullt naturlig utveckling i en värld med ständig teknisk utveckling som alla kan ta till sig. Och helt i linje med de intentioner i- länderna alltid har haft.
Men hur tolkar man detta. Ja, sedan Kinas explosiva utveckling startade har en framför allt från väst stor oro utbrett sig. Inte bara pga att Kina är en diktatur med allt vad det innebär av oberäknelighet. Det har egentligen kommit i skymundan för det faktum att konkurrensen har ökat. Visst knorrar man om att det är skit att en stor diktatur får så mycket politisk makt men det påstår jag bara är en uttrycksform för bitterhet över minskade intäkter pga den nya konkurrenten.
Det är inget snack om att väst dikterar villkoren i vår värld och så har det varit sen inkvisitionen. Eftersom länder styrs av människor och människor är lätta att skämma bort så är länder med hundraåriga dominanser extremt ovilliga att göra avkall på sitt inflytande och makt. Kontrollbehovet över allt som sker i den del av världen vi finner intressant är extremt.
Bara det faktum att Japan i slutet av 80- talet höll på att gå om USA i världsekonomin och köpte upp en massa mark hos amerikanerna fick världens mäktigaste propaganda-apparat, Hollywood, att göra filmen "Blodröd Sol" som handlar om skrupelfria japanska affärsmän som bl.a våldför sig på amerikanska kvinnor.
Vi vet vilket land som lägligt hittar stämningstillfällen på Toyotas bilar när den egna bilindustrin svajar. USA. Men Västeuropa har också visat en extrem ovilja att släppa in någon som vill öva inflytande trots att det torde vara en naturlig utveckling i en föränderlig utjämnad värld.
Och inte nog med det. På det senaste toppmötet mellan Obama och Putin uttryckte de båda en gemensam oro för något de kallade för en förändrad världsordning. För mig är det här väldigt väntat då ingen vill släppa ifrån sig makt och inflytande. Väst har alltid uttryckt denna oro och nu har alltså Ryssland hängt på. Men det gör mig också otroligt förbryllad. Man ville ju utrota fattigdomen !
Att överräcka en hundring till någon så att vederbörande ska kunna bli mätt är knappast en hållbar aktion för att utrota personens elände utan konstgjord andning. Men godhjärtat.
Men för att utrota fattigdomen krävs totala förändringar av hela samhällen. Människor behöver utbildas, en medelklass skapas så att samhällets livsnerv företagande kommer igång och skapar arbetstillfällen. Människor får inkomster och medvetenheten ökar. Och med det krav på inflytande. Självklart. Och då uppstår en ny världsordning. Men behöver den vara sämre ? 11 gånger av 10, nej. Ett stabilt land med transparens och utbildade människor är den tryggaste av grannar.
När Sovjet raserade och Ryssland uppstod fanns en gammal obegåvad västlig uppfattning att ett svagt Ryssland är ett Ryssland vi har kontroll över. !!?? Inget kan vara mer fel. En svag och instabil kärnvapenmakt är det absolut mest livsfarliga som finns.
Och det gäller precis alla regioner av världen. Ett land med fred och en bred, utbildad medelklass tillåter inte kaos på samma sätt eftersom de har något att förlora på det. I ett fattigt instabilt land har man inget att förlora och är därmed lättlejd i olika sammanhang. Vi vet det alltför väl nu.
Att Ryssland ansluter sig till västs åskådning är obegripligt pga att man själv drabbades av västs oro för ett ekonomiskt starkt Ryssland i början av 2000-talet. Det borde vara en straffspark att slå mot västs argument i frågan. Å andra sidan är det begripligt dels pga att politiker snabbt glömmer och då Rysslands ekonomi i sammanhanget är dålig så är landet än mer känsligt än väst för en sådan utjämning av makt och ekonomi.
Hur som helst kan vi konstatera att länder och regioner med någon form av makt, ekonomiskt eller militärt, icke är villiga att släppa ifrån sig något. Vilket är logiskt. Men behöver de göra det ?
Inte beträffande levnadsstandard då den tekniska utvecklingen bibehåller den eller t.o.m ökar den även vid ökad ekonomisk konkurrens. På det politiska planet däremot kommer förändringar. Men i en värld med fler stabila och goda ekonomier är det nonsens att tro att det skulle bli en försämring då välbeställda länder består av folk som inte vill kriga och folk i välbeställda länder har betydligt större inflytande. Även i diktaturer och auktoritärer.
En värld utan fattigdom kommer säkert att bestå av fler diskussioner om småsaker. Men också av mer dynamik i och med ett bredare affärsspektra. En värld utan fattigdom är en värld i fred. Välstånd skapar en kompakt medvetenhet som i dagens transparenta värld ( Nordkorea icke inräknat ) omöjliggör för den mest auktoritära ledare att göra det värsta. Alla blir positivt beroende av varandra.
Underskatta inte människan ! Ciao !
