Hur många trafikdöda är lagom ? Så stod det på affischer runt om i landet när sossarna lanserade sin "Nollvision - trafikdöda". Och det finns ju inget negativt med att ha en sådan vision. Jag minns dock att något förbryllade mig. Under den här tiden satt Tomas Bodström som... nåja, justitieminister. Vi hade under ett enda år över 200 värdetransportrån medans Finland hade 6 st. Vansinnesdåden som t.ex. mejningen med bil i Gamla Stan, killen med järnrör vid busshållplatser, kocken som blev nedstucken på Kungsgatan av två grabbar bara för att han sa till dem att inte kissa i trappuppgången, 10-åringen och medelålders kvinnan som blev mördade i Linköping utan motiv, Anna Lindh mm kom i en ständig ström. Aldrig har så många "hört röster" som uppmanat till dessa illdåd. Då kom det här med Nollvisionen. Men beträffande trafikdöden.
Det vore självklart helt underbart att slippa trafikdöden. Men varför kom ingen nollvision på mord och grova våldsbrott ? Mitt upp i allt detta.
Mord och våld av alla de slag är något de flesta av oss ser med avsky på. Men det ständiga översköljandet av krig, mord mm, både på nyheterna och fictionen har fått oss att se det som en ond men tyvärr naturlig del av vårt samhälle. Vi har blivit avtrubbade. Det måste vi om vi inte ska gå med ångest hela tiden, samtidigt som det också är det mest farliga att bli i vårat arbete och motstånd mot detta.
För att inte gränserna och "acceptansen", missförstå mig rätt, ska tänjas ytterligare behöver vi gå tillbaka till botten av vad ett mord egentligen är : Det är när en eller flera människor, utanför lagen, bestämmer när en annan människas liv ska avslutas, mot dess vilja. Med värsta tänkbara skräck och ångest för offret. Och fruktansvärd sorg och lidande hos anhöriga och vänner. Det absolut värsta man kan göra mot en annan människa. Och det ska egentligen inte få ske. Någonsin. Där har vi utgångspunkten.
Men den är tyvärr borttappad mellan alla fyrkantiga paragrafer och regelverk, yrkesskadade jurister ( inte alla, förstås, men alltför många uppenbarligen ), media och fictionen. Vi måste hitta tillbaka till människan. För även om vi människor i alla tider slagit ihjäl varandra så bör en naturlig framåtsträvan vara att utplåna detta. En Nollvision med stort N. Siktar man mot stjärnorna så når man månen, minst. Gärna Jupiter.
För även om vi ser det som en vardaglig, nästan naturlig, ondska i vår vardag så är det allt annat än naturligt för den drabbade. Detta gäller självklart våldtäkt och grov misshandel också. Och vi måste helt enkelt arbeta för att så få, nej, ingen blir drabbad av detta.
En ny retorik vore dessutom på sin plats. Vi talar gärna om att straffa. Eller förebygga långsiktigt ( vilket är oerhört viktigt ). Men nästan aldrig om att förebygga kortsiktigt. Vad är det ? Jo, att man ser till att den som utfört sådana här handlingar aldrig ska kunna göra om det. Den förövare som redan raderat ut sina spärrar eller aldrig haft några kommer i de allra flesta fall att göra om det. Och döda eller förstöra någons/någras liv. Varför måste någon betala detta hemska pris, som ett samhälleligt experiment för en individs skull. Förövarens. Den krassa sanningen.
Därför måste den här personen låsas in mycket lång tid. Kanske hela livet. Inte för att straffas. Utan för att den här människan är så sjuk att den kan mörda, våldta eller grovt misshandla. Den människan är farlig. Det kanske inte finns några bokstäver att upptäcka i dagens sinnesundersökningar på alla mördare. Men det är så lätt att låta bli att mörda att något självklart är väldigt, väldigt fel.
Dessa anstalter ska inte vara några tortyrcentra på något vis utan gärna innehålla mänsklig, humanistisk värme. Institutioner för missanpassade med allvarligt grava skador beträffande empatiskt synsätt. Dessa skador är ju redan presenterade trots rättssystemets alla sinnesundersökningar som kan visa både och. Handlingarna talar för sig själva.
Om jag nu ska vara realistisk så tror jag det är, jag hatar att säga det, omöjligt att få bort alla mord och våldtäkter. Men i vår strävan mot Nollan bör en del åtgärder göras. Den enklaste av dem måste väl ändå vara att få ut fler poliser på gator, torg, mörka parker, undanskymda platser o.dyl. Det är löjligt lite sen en herrans massa år tillbaka.
Och uppenbarligen fattas det några brottsrubriceringar i lagboken vilket gör straffskillnaderna enorma mellan två närliggande rubriceringar. Och då principen hellre fria än fälla gäller så blir det ofta sjukt låga straff för värsta tänkbara brott. Lille Bobby som blev misshandlad till döds av sin styvfarsa Eddie är väl en av de värsta exemplen. Man ansåg sig inte kunna bevisa att Eddie förstod att behandlingen kunde leda till Bobbys död och därmed dömde man honom för "vållande till annans död". Han kom ut förra året. Efter ynka 6 år. . Fyfan, på ren svenska, säger jag även på bloggen. För att inte tala om svårigheten att fälla våldtäktsmän.
Jag tycker att vi har fått nog nu. Det spelar ingen roll om vi pluggat in det juridiska arbetet och lagboken eller inte. Det är resultatet av ett arbete som räknas. Och det är vi alla kunniga nog att bedöma och se.
Ja, t.o.m bättre än de som grävt ner sig i paragrafernas fåror och fullständigt glömt att det är människor det handlar om. Många av dem verkar ha glömt det i alla fall.
De som bäst kan avgöra förfärlighetsgraden av ett brott är de direkt drabbade. Sedan de anhöriga. Och sen vi andra icke nedgrävda men med sunt förnuft och icke kontaminerade av paragrafstyrning.
Varför valde man då trots allt Nollvision-trafikdöda istället ?
Ja, lite syniskt kan tyckas, men en sådan vision rättfärdigar enkelt en intensivare jakt på fortkörare och fyllekörare bl.a. Och visst kan sådant vara befogat. Men sådana aktioner bringar samtidigt väldigt lätt extra intäkter till staten. Med folkets acceptans under den vackra visionens budskap. Jag hade fortfarande inte haft ett dugg skeptism och motstånd mot detta om jag inte fick höra och dessutom tydligt märka att de här kontrollerna oftast skedde/sker där det är "lättast att åka dit". Inte där överträdelser är som mest riskfyllda. Jag själv körde i 66 på 50-väg vid Motorgården utanför min gamla hemstad Enköping. Där finns inte en villa med lekande barn, ingen skola, ingenting. Fannatornet 100 m därifrån och själva Motorgården, tom på dagen, plus lite skog. Det är allt. Och vägen är bred. Det är lätt att köra över 50 där. Så där stod polisen. Jag har fortfarande bara sett en enda polispatrull i villaområden. Märkligt.
Man har också prioriterat dagen efter körning framför tung fyllekörning direkt efter fest och krog. Det är ju nämligen betydligt fler som kör dagen efter. Stoppa gärna båda men farligast är definitivt de som är packade bakom ratten direkt efter groggarna om man nu måste prioritera. Vilket så verkar, tyvärr.
Ja, här presenterar jag bara arbetssättet efter nollvisionen. Sen får var och en ha sin egen teori.
Slutligen kan vi säga att en nollvision på mord och våldtäkter inte ger några intäkter. De kostar bara pengar. Är det en tillfällighet att ingen av blocken ens knystat om en sådan vision ? Tack för ordet.
onsdag 13 november 2013
tisdag 20 augusti 2013
Vår Vän Vargen - Och Varför
Det finns inget annat djur som väcker så mycket känslor som vargen. Framför allt i Sverige, Norge och Finland. Hatet är inte ens i närheten i betydligt mer vargtäta länder som Kanada, Ryssland, Italien, Rumänien m.fl.
Jag ska i detta inlägg göra det enkelt och undan för undan smula sönder argumenten för att utrota vargen hos oss.
1. Vargen är farlig för människan ? Den enklaste. Under de 150 år pålitlig rapportering förekommit så finns 3-4 fall av varg i hela världen som i vilt tillstånd dödat människa. Och i fångenskap två fall. Det senaste är förstås det tragiska som hände på Kolmårdens Djurpark 2012. Med tanke på hur ofantligt mycket kontakt varg haft med människa överallt under dessa 150 år så är det mer försumbart än risken för att din egen lite större hund ska åsamka samma tragedi. Och då är även kor, hästar, vildsvin, älgar mm mer farliga.
Vargen sticker direkt då den ser en människa. Älgen däremot dödar ca 10 människor om året. I trafikolyckor.
2. Vargen är farlig för dina husdjur ? Det kan den visst vara. 2009 dödades 10 hundar av varg i Sverige. Samtliga fall i jaktsituationer. Ska vi utrota vargen därför ? I så fall måste vi vara konsekventa om det här kriteriet ska vara avgörande. Då får vi lov att utrota jägarna också. De vådasköt nämligen en hund mer umder samma år, 11 st. Och vildsvin dödade 93 st.
3. Vargen är destruktiv för rennäringen och samekulturen ? Vargens föda består av ren, älg och mindre gnagare mm. Det innebär att den tar de av samerna privatägda renarna, framför allt kalvar. Då måste vi först fråga oss varför samekulturen med rennäring finns. Jo, självklart för att den har det existensberättigande som all annan kultur som bär upp vår historia ska ha. Men detta medför också ett ansvar. Förr när samerna levde på ett annat vis en icke-samiska svenskar då räckte ekonomin i rennäringen för att bära upp densamma. Trots svinn pga rovdjur som tog några kalvar. Idag har samerna med all rätt fullständigt integrerats i det nordiska samhället. Självklart då med högre kostnader som följd. Då bär inte rennäringen utan hjälp. Den är K-märkt som sig bör. Men det måste medföra en medvetenhet och ödmjukhet över det faktum att generation efter generation blir hjälpt att föra sina förfäders näring vidare och att få arbeta med det man älskar. I den miljö man kan och älskar. En förmån.
Vilken bransch har det så ?
Dessutom är det världsunikt att få äga den hela vilda populationen av någon art, i detta fall renen. Om man sedan trots det även begär att skräddarsy den omgivande naturen för att slippa skriva på försäkringsformulär för rivna renkalvar då tycker jag inte att det bara är ett begär av absurdum utan en blind bortskämdhet. Samekulturen ska finnas kvar med rennäringen. Men de bör vara ödmjuka och medvetna om det faktum att vargen och de andra rovdjuren fanns här efter istiden och räknas därmed in i våran naturliga fauna. Därför ska samerna kunna leva med vargen, orka fylla i försäkringspapper och därmed gladeligt få de bidrag som håller rennäringen vid liv. Ödmjuka och medvetna om sina förmåner.
Vargen förstör jaktkulturen ? Många jägare klagar över att det finns för lite vilt att jaga pga vargen. Då ska man komma ihåg att jakten egentligen finns av en enda orsak. Att hålla ner bestånden av framför allt älg, men även annat vilt. Varför ? Jo, därför att vargen är det enda rovdjur, med undantag av björn ibland, som tar älg i Norden. Men då älgarna är så många och vargarna så få då måste vi hålla bestånden i schack med jakt. Sen är det ju helt okey att det uppstår en jakt-community som har det trevligt tillsammans medans man hjälper naturen på traven. Och vilt kött smakar ju gott också.
Men precis som samerna får man inte glömma varför man finns. De jägare som hatar varg pga att jakten har blivit tråkigare är inga riktiga naturvårdare. De gillar endast skjutningen och samkvämet. Och ett sådant resonemang skulle vara förödande för all naturlig balans och skötsel om den var enhetlig. Nu finns det gudskelov många jägare som är kloka nog att genom ett genuint intresse för vår natur som helhet acceptera rovdjuren. Och det jakttänket behöver vi idag. Men vi ska komma ihåg att en sak kan det bästa kikarsikte aldrig ersätta rovdjuren med : Förmågan att urskilja sjuka och svaga individer av bytesdjuren. Denna förmåga har i alla tider varit koden för att stärka bestånden av växtätarna i evolutionens eviga vandring. Så vargen är ett måste även för viltet. De vinner på vargen.
Vargen är destruktiv för tamdjurshållning ? Det händer att en varg river får. Ibland flera stycken i ett svep. Här är det viktigt att samhället griper in med rejäla försäkringar och jag skulle helst se att staten bidrar med rovdjursstängsel. Dels för att skydda djuren förstås men också för att dämpa konflikten. De kostnader det skulle innebära är bara en viskning av vad bl.a Kanada lägger ner för att transportera bort förrirade isbjörnar i helikopter från bebodda trakter. Det är även vårat ansvar att lägga ner de kostnaderna som vi behöver göra. Så länge vi begär att Indien ska ha tigrar, Kanada isbjörnar, Australien vithajar, Sydafrika lejon mm då kan vi inte köpa oss ett undantag från våra i sammanhanget relativt harmlösa rovdjur. Vill vi att långt fattigare länder ska lägga resurser på betydligt besvärligare djur då är det våran förbannade plikt att ta hand om vårt på samma sätt. Vi har egentligen en lätt uppgift här uppe i våran bortskämda och överbeskyddade del av jordklotet. Leve mångfalden ! På alla plan.
Avslutningsvis lite fakta : Sverige har ca 370 vargar på 450.000 kvadratkm och 9,5 miljoner invånare.
Kanada har 60.000 vargar på nära 10 miljoner kvkm och 40 miljoner invånare
Ryssland har ca 100.000 vargar på 17 miljoner kvkm och 145 miljoner invånare
Italien har 1000 vargar på 300.000 kvkm och 60 miljoner invånare
Rumänien har över 2000 vargar på 240.000 kvkm och 23 miljoner invånare.
Jag hjälper er på traven och berättar att t.ex. Kanadas vargtäthet är 7-8 gånger större än vår. Rumäniens är 10.
Då behöver man inte vara matematiker för att första att vi har det lindrigast. Men vi gnäller mest. Förutom möjligen Norge som har det ännu lindrigare. Ha det gött !
Jag ska i detta inlägg göra det enkelt och undan för undan smula sönder argumenten för att utrota vargen hos oss.
1. Vargen är farlig för människan ? Den enklaste. Under de 150 år pålitlig rapportering förekommit så finns 3-4 fall av varg i hela världen som i vilt tillstånd dödat människa. Och i fångenskap två fall. Det senaste är förstås det tragiska som hände på Kolmårdens Djurpark 2012. Med tanke på hur ofantligt mycket kontakt varg haft med människa överallt under dessa 150 år så är det mer försumbart än risken för att din egen lite större hund ska åsamka samma tragedi. Och då är även kor, hästar, vildsvin, älgar mm mer farliga.
Vargen sticker direkt då den ser en människa. Älgen däremot dödar ca 10 människor om året. I trafikolyckor.
2. Vargen är farlig för dina husdjur ? Det kan den visst vara. 2009 dödades 10 hundar av varg i Sverige. Samtliga fall i jaktsituationer. Ska vi utrota vargen därför ? I så fall måste vi vara konsekventa om det här kriteriet ska vara avgörande. Då får vi lov att utrota jägarna också. De vådasköt nämligen en hund mer umder samma år, 11 st. Och vildsvin dödade 93 st.
3. Vargen är destruktiv för rennäringen och samekulturen ? Vargens föda består av ren, älg och mindre gnagare mm. Det innebär att den tar de av samerna privatägda renarna, framför allt kalvar. Då måste vi först fråga oss varför samekulturen med rennäring finns. Jo, självklart för att den har det existensberättigande som all annan kultur som bär upp vår historia ska ha. Men detta medför också ett ansvar. Förr när samerna levde på ett annat vis en icke-samiska svenskar då räckte ekonomin i rennäringen för att bära upp densamma. Trots svinn pga rovdjur som tog några kalvar. Idag har samerna med all rätt fullständigt integrerats i det nordiska samhället. Självklart då med högre kostnader som följd. Då bär inte rennäringen utan hjälp. Den är K-märkt som sig bör. Men det måste medföra en medvetenhet och ödmjukhet över det faktum att generation efter generation blir hjälpt att föra sina förfäders näring vidare och att få arbeta med det man älskar. I den miljö man kan och älskar. En förmån.
Vilken bransch har det så ?
Dessutom är det världsunikt att få äga den hela vilda populationen av någon art, i detta fall renen. Om man sedan trots det även begär att skräddarsy den omgivande naturen för att slippa skriva på försäkringsformulär för rivna renkalvar då tycker jag inte att det bara är ett begär av absurdum utan en blind bortskämdhet. Samekulturen ska finnas kvar med rennäringen. Men de bör vara ödmjuka och medvetna om det faktum att vargen och de andra rovdjuren fanns här efter istiden och räknas därmed in i våran naturliga fauna. Därför ska samerna kunna leva med vargen, orka fylla i försäkringspapper och därmed gladeligt få de bidrag som håller rennäringen vid liv. Ödmjuka och medvetna om sina förmåner.
Vargen förstör jaktkulturen ? Många jägare klagar över att det finns för lite vilt att jaga pga vargen. Då ska man komma ihåg att jakten egentligen finns av en enda orsak. Att hålla ner bestånden av framför allt älg, men även annat vilt. Varför ? Jo, därför att vargen är det enda rovdjur, med undantag av björn ibland, som tar älg i Norden. Men då älgarna är så många och vargarna så få då måste vi hålla bestånden i schack med jakt. Sen är det ju helt okey att det uppstår en jakt-community som har det trevligt tillsammans medans man hjälper naturen på traven. Och vilt kött smakar ju gott också.
Men precis som samerna får man inte glömma varför man finns. De jägare som hatar varg pga att jakten har blivit tråkigare är inga riktiga naturvårdare. De gillar endast skjutningen och samkvämet. Och ett sådant resonemang skulle vara förödande för all naturlig balans och skötsel om den var enhetlig. Nu finns det gudskelov många jägare som är kloka nog att genom ett genuint intresse för vår natur som helhet acceptera rovdjuren. Och det jakttänket behöver vi idag. Men vi ska komma ihåg att en sak kan det bästa kikarsikte aldrig ersätta rovdjuren med : Förmågan att urskilja sjuka och svaga individer av bytesdjuren. Denna förmåga har i alla tider varit koden för att stärka bestånden av växtätarna i evolutionens eviga vandring. Så vargen är ett måste även för viltet. De vinner på vargen.
Vargen är destruktiv för tamdjurshållning ? Det händer att en varg river får. Ibland flera stycken i ett svep. Här är det viktigt att samhället griper in med rejäla försäkringar och jag skulle helst se att staten bidrar med rovdjursstängsel. Dels för att skydda djuren förstås men också för att dämpa konflikten. De kostnader det skulle innebära är bara en viskning av vad bl.a Kanada lägger ner för att transportera bort förrirade isbjörnar i helikopter från bebodda trakter. Det är även vårat ansvar att lägga ner de kostnaderna som vi behöver göra. Så länge vi begär att Indien ska ha tigrar, Kanada isbjörnar, Australien vithajar, Sydafrika lejon mm då kan vi inte köpa oss ett undantag från våra i sammanhanget relativt harmlösa rovdjur. Vill vi att långt fattigare länder ska lägga resurser på betydligt besvärligare djur då är det våran förbannade plikt att ta hand om vårt på samma sätt. Vi har egentligen en lätt uppgift här uppe i våran bortskämda och överbeskyddade del av jordklotet. Leve mångfalden ! På alla plan.
Avslutningsvis lite fakta : Sverige har ca 370 vargar på 450.000 kvadratkm och 9,5 miljoner invånare.
Kanada har 60.000 vargar på nära 10 miljoner kvkm och 40 miljoner invånare
Ryssland har ca 100.000 vargar på 17 miljoner kvkm och 145 miljoner invånare
Italien har 1000 vargar på 300.000 kvkm och 60 miljoner invånare
Rumänien har över 2000 vargar på 240.000 kvkm och 23 miljoner invånare.
Jag hjälper er på traven och berättar att t.ex. Kanadas vargtäthet är 7-8 gånger större än vår. Rumäniens är 10.
Då behöver man inte vara matematiker för att första att vi har det lindrigast. Men vi gnäller mest. Förutom möjligen Norge som har det ännu lindrigare. Ha det gött !
fredag 2 augusti 2013
Slaget om Ryssland
Efter evig diktatur blev Ryssland 1990 äntligen en demokrati. Kommunismen föll för evigt och ett marknadsekonomiskt samhälle tog vid. Boris Jeltsin blev Rysslands förste president och vad vi i väst åtminstone trodde så gick han våra vägnar med sina snabba reformer.
Dessvärre hade han inte förutspått att de enda som under kommunismen skapat både kontakter och tillgångar att köpa upp hela Rysslands privatiseringar var före detta partimedlemmar i kommunistpartiet. Som nu blev kapitalisternas kapitalister och dessutom ville vara kvar i politiken. Och styra landet. De kallades oligarker och var ett 10-tal som tillsammans med Jeltsin skulle styra hela riket efter eget godtycke.
En värre diktatur än någonsin stod för dörren med ekonomiskt monopol och förtryck som följd. Väst och framför allt västpressen fattade fortfarande ingenting. Glädjeruset över att slippa den stängda och farliga Sovjet-makten tog över precis allting.
Jeltsin blev alltmer svag och nedsupen och en ny president tog över rodret. En gammal KGB-chef vid namn Vladimir Putin. En av de första åtgärderna som president var att ge oligarkerna ett ultimatum. "Behåll pengarna men lämna politiken". Väst rös till och tänkte att en ny diktator var född som höll på att stänga den fina reformpolitik som Jeltsin startade efter Gorbatjovs hjältemodiga uppluckring.
Det man i väst inte brydde sig ett dugg om var att pensionerna inte längre betalades ut i tid. Lönerna på de statliga institutionerna försenades likaså. BNP sjönk med ca 40 % jämfört med den redan usla Sovjet BNP anno 1989. Landet befann sig i kaos och nu ville oligarkerna styra och äga allt med katastrofala nationella ekonomiska följder. Den lilla värdefulla medelklass med småföretagarpotential som är alla länders livsnerv höll på att försvinna.
Redan här visade Putin sin auktoritära och patriotiska ådra. Med synnerligen kontroversiella och odemokratiska metoder neutraliserade han några oligarker med överdrivet hårda fängelsestraff. Några flydde landet samt några få lydde hans uppmaning. Och några påstår att de blev bestulna på "sina" pengar. Oligarkerna kunde inte längre driva monopol och samtidigt sitta vid den politiska makten. Putin fick mäktiga fiender. Riktiga skurkar som hycklat kommunismens budskap tills möjligheter till något bättre gick att köpa för ett vrakpris. Den ekonomiska jämlikhet man förespråkat tidigare var i extremaste form som bortblåst. Landet var tillfälligt räddat från diktatur och ekonomiskt kaos. BNP steg. Men väst darrade över den återtagna auktoriteten hos rysk ledning och de synnerligen kontroversiella rättegångar som framför allt oligarken nr 1 fick genomgå. Chordokovskij. Då god för 100 miljarder kronor som i ett trollslag efter 1990.
Putin drog åt tumskruvarna ytterligare både mot uppkäftiga oligarker och andra oppositionella, framför allt gamla kommunister som ville ha tillbaka det gamla. Men BNP och ekonomin fortsatte gå åt rätt håll och ligger idag över det dubbla mot Sovjet 1989. Och löner och pensioner betalas ut i tid.
Jag har aldrig förstått att man är mer rädd för en auktoritär ledare i en kaotisk situation jämfört med ett land på väg mot kaos och ekonomisk ruin. Vem tror ni är mest lämpad att ta hand om världens jämte USA:s största kärnvapenarsenal ? Putin, en kommunist eller en rasistisk nationalist som får SD att likna miljöpartiet i jämförelse. Det har länge varit alternativen för ryssarna och det är ett mönster som går igen hos alla nya demokratier. Alternativen är extrema, så också i Latinamerika.
Vi måste tänka på folken i dessa länder också. Inte bara på vad som känns tryggt för oss rent militärt vilket också är en dum och felaktig illusion som okunniga och skrämselglada journalister älskar att ge oss. Ett kaotiskt land är det farligaste att ha som granne. Först ekonomisk och politisk stabilitet, sedan demokrati som ska vara alla länders långsiktiga målsättning.
Men ! Med hårda nypor i en nation med hårdaste möjiga styre som fostran i generationer frodas mången fiendskap. Detta leder till ett än större behov av att klamra sig fast vid makten då ett rent fall från denna kan innebära ren livsfara för en f.d ledare. Antingen konstitutionellt med fängelsedom som följd vid ett oppositionellt maktövertagande, eller från gamla fiender som nu ser att den nu ämbetslöse inte berättigar över samma skydd längre.
2008 hade Putin suttit sina tillåtna 8 år och Medvedev blev president. Putin övertog premiärministerposten. Medvedev är en mycket god jurist och låg självklart bakom den konstitutionella förändringen om ämbetsperioder. Efter 2012 skulle dessa förlängas till 6 år istället för 4. Och med två sådana skulle en gammal president tillåtas att komma tillbaka och kunna sitta 12 år till. En fars naturligtvis rent demokratiskt och konstitutionellt. Allt var planerat. Men de hade länge folkets stöd och alternativen var fortfarande livsfarliga för landet. Putin kom tillbaka 2012 med omfattande protester som följd. Valfusket var vida utbrett framför allt på vischan och småstäder. Allt för att Putin skulle slippa en andra valomgång mot kommunisten Zjuganov.
Korruptionen uppdagades än mer inom maktpartiet och hos Putins gamla polare som av förtroendeskäl satts på betydande poster. Detta har lett till överdrivna domar som den mot Pussy Riot av den enkla anledningen att ledande inom rättssystemet självklart vill behålla sina förmånliga positioner och därför för säkerhets skull går Putins ärenden till överdrift. Korruptionen är alltså Rysslands största problem.
Hur mycket Putin personligen är inblandad i korruptionen är omöjligt att säga men det kan knappast gått honom obemärkt förbi att många av hans partipolare är det. Och väljer han att stillatigande se på då är han inblandad på något sätt. Han är som hela Ryssland en produkt av ett korrumperat samhälle.
Alexej Navalnyj är en liberal och den förste sansade oppositionelle till Putin och Enade Ryssland. Nyss fick han fängelse för korruption i en timmeraffär. Politiskt eller inte så är domens hårdhet av samma grund som den mot Pussy Riot. Navalnyj sade innan han gick ut ur rättssalen att "När vi en gång kommer till makten så ska vi bura in dem allihop".
Alla brott ska naturligtvis bestraffas samtidigt som den retoriken är överskrift till en evig våldsspiral där makten,av rädsla för att hamna i händerna på oppositionella, till varje pris klamrar sig fast vid densamma. Med än hårdare medel. Med än värre hat som följd. Mönstret är bekant.
Jag tycker det var ett misstag att inte låta den modernare och mjukare Medvedev förbli president. Han ligger bakom betydligt mer än många tror och är inte den marionett som vi gillar att tro. Bl.a kickade han Moskvas borgmästare från posten pga en meningsskiljaktighet. Till saken hör att Putin hade samma åsikt som borgmästaren och är god vän med denne. Medvedev har dessutom ett helt eget skötebarn i ett vetenskapscentra utanför Moskva som lett till en djup diskussion om en motorväg genom känsligt naturområde där Putin och hans dotter vurmar för bevarande.
Kontentan för ett Ryssland med stabilitet och med demokrati som honörsord äro : Avgå Putin, men förbli pensionär så lämnas du ifred. Och låt Medvedev ta över till nästa val. Låt de bli justa och börja om från början utan repressalier från arga oppositionella. Så bör även Navalnyj tänka trots ilska i fängelset. Ryssland först, han själv sen. Annars är han inte bättre själv.
Slutligen lite pisk på våran press som inbillar sig att försvarsövningar nära vår gräns innebär risk för militär invasion från Ryssland. Nonsens och oförskämd skrämselpropaganda till de mindre pålästa och oförskämd provokation mot Ryssland. Landet har ett mycket omfattande affärsnätverk med väst och enorma pengaintressen som gör att sådana aktioner vore idiotiska och dessutom omöjliga. Ryssland är trots allt alldeles för öppet och medvetet idag.
Vi behöver aldrig vara rädda för att Ryssland faller in i kommunism igen. Av samma skäl som ovan. Jag påstår att när ett land idag en gång bytt från kommunism till kapitalism så är det fullständigt omöjligt att gå tillbaka. De enorma krafter pengaintressen genererar är alltför starka. Samt all media vi tar till oss som gör människor alldeles för medvetna. Det går aldrig att samla ihop en revolutionär armé som skulle kunna omdana ett jätteland på nytt. Don´t worry !
Putin började bra och väst agerade egoistiskt på den nödvändiga neutraliseringen av oligarkerna. Det hade annars lett till katastrof. Jag förstår vissa andra hårda nypor också med tanke på vilket enormt land som ska styras. Vi ska också tänka på att 80 % av våra journalister är vänster och Putin går knappast deras ärenden. Därav extra fokus på en sak. Alla vänsteroppositionella som gripits vid demonstrationer.
Ekonomin har faktiskt blivit mycket bättre under hans halvdiktatur. Men !
Han är alldeles för korrumperad och sitter han kvar i desperation och med hårdare nypor följt av mer hat faller landet in i en farlig krutdurk. Så därför ! Avgå, lugnt och sansat. Och börja om.
Samt : Vi behöver inte vara rädda för Ryssen.
Dessvärre hade han inte förutspått att de enda som under kommunismen skapat både kontakter och tillgångar att köpa upp hela Rysslands privatiseringar var före detta partimedlemmar i kommunistpartiet. Som nu blev kapitalisternas kapitalister och dessutom ville vara kvar i politiken. Och styra landet. De kallades oligarker och var ett 10-tal som tillsammans med Jeltsin skulle styra hela riket efter eget godtycke.
En värre diktatur än någonsin stod för dörren med ekonomiskt monopol och förtryck som följd. Väst och framför allt västpressen fattade fortfarande ingenting. Glädjeruset över att slippa den stängda och farliga Sovjet-makten tog över precis allting.
Jeltsin blev alltmer svag och nedsupen och en ny president tog över rodret. En gammal KGB-chef vid namn Vladimir Putin. En av de första åtgärderna som president var att ge oligarkerna ett ultimatum. "Behåll pengarna men lämna politiken". Väst rös till och tänkte att en ny diktator var född som höll på att stänga den fina reformpolitik som Jeltsin startade efter Gorbatjovs hjältemodiga uppluckring.
Det man i väst inte brydde sig ett dugg om var att pensionerna inte längre betalades ut i tid. Lönerna på de statliga institutionerna försenades likaså. BNP sjönk med ca 40 % jämfört med den redan usla Sovjet BNP anno 1989. Landet befann sig i kaos och nu ville oligarkerna styra och äga allt med katastrofala nationella ekonomiska följder. Den lilla värdefulla medelklass med småföretagarpotential som är alla länders livsnerv höll på att försvinna.
Redan här visade Putin sin auktoritära och patriotiska ådra. Med synnerligen kontroversiella och odemokratiska metoder neutraliserade han några oligarker med överdrivet hårda fängelsestraff. Några flydde landet samt några få lydde hans uppmaning. Och några påstår att de blev bestulna på "sina" pengar. Oligarkerna kunde inte längre driva monopol och samtidigt sitta vid den politiska makten. Putin fick mäktiga fiender. Riktiga skurkar som hycklat kommunismens budskap tills möjligheter till något bättre gick att köpa för ett vrakpris. Den ekonomiska jämlikhet man förespråkat tidigare var i extremaste form som bortblåst. Landet var tillfälligt räddat från diktatur och ekonomiskt kaos. BNP steg. Men väst darrade över den återtagna auktoriteten hos rysk ledning och de synnerligen kontroversiella rättegångar som framför allt oligarken nr 1 fick genomgå. Chordokovskij. Då god för 100 miljarder kronor som i ett trollslag efter 1990.
Putin drog åt tumskruvarna ytterligare både mot uppkäftiga oligarker och andra oppositionella, framför allt gamla kommunister som ville ha tillbaka det gamla. Men BNP och ekonomin fortsatte gå åt rätt håll och ligger idag över det dubbla mot Sovjet 1989. Och löner och pensioner betalas ut i tid.
Jag har aldrig förstått att man är mer rädd för en auktoritär ledare i en kaotisk situation jämfört med ett land på väg mot kaos och ekonomisk ruin. Vem tror ni är mest lämpad att ta hand om världens jämte USA:s största kärnvapenarsenal ? Putin, en kommunist eller en rasistisk nationalist som får SD att likna miljöpartiet i jämförelse. Det har länge varit alternativen för ryssarna och det är ett mönster som går igen hos alla nya demokratier. Alternativen är extrema, så också i Latinamerika.
Vi måste tänka på folken i dessa länder också. Inte bara på vad som känns tryggt för oss rent militärt vilket också är en dum och felaktig illusion som okunniga och skrämselglada journalister älskar att ge oss. Ett kaotiskt land är det farligaste att ha som granne. Först ekonomisk och politisk stabilitet, sedan demokrati som ska vara alla länders långsiktiga målsättning.
Men ! Med hårda nypor i en nation med hårdaste möjiga styre som fostran i generationer frodas mången fiendskap. Detta leder till ett än större behov av att klamra sig fast vid makten då ett rent fall från denna kan innebära ren livsfara för en f.d ledare. Antingen konstitutionellt med fängelsedom som följd vid ett oppositionellt maktövertagande, eller från gamla fiender som nu ser att den nu ämbetslöse inte berättigar över samma skydd längre.
2008 hade Putin suttit sina tillåtna 8 år och Medvedev blev president. Putin övertog premiärministerposten. Medvedev är en mycket god jurist och låg självklart bakom den konstitutionella förändringen om ämbetsperioder. Efter 2012 skulle dessa förlängas till 6 år istället för 4. Och med två sådana skulle en gammal president tillåtas att komma tillbaka och kunna sitta 12 år till. En fars naturligtvis rent demokratiskt och konstitutionellt. Allt var planerat. Men de hade länge folkets stöd och alternativen var fortfarande livsfarliga för landet. Putin kom tillbaka 2012 med omfattande protester som följd. Valfusket var vida utbrett framför allt på vischan och småstäder. Allt för att Putin skulle slippa en andra valomgång mot kommunisten Zjuganov.
Korruptionen uppdagades än mer inom maktpartiet och hos Putins gamla polare som av förtroendeskäl satts på betydande poster. Detta har lett till överdrivna domar som den mot Pussy Riot av den enkla anledningen att ledande inom rättssystemet självklart vill behålla sina förmånliga positioner och därför för säkerhets skull går Putins ärenden till överdrift. Korruptionen är alltså Rysslands största problem.
Hur mycket Putin personligen är inblandad i korruptionen är omöjligt att säga men det kan knappast gått honom obemärkt förbi att många av hans partipolare är det. Och väljer han att stillatigande se på då är han inblandad på något sätt. Han är som hela Ryssland en produkt av ett korrumperat samhälle.
Alexej Navalnyj är en liberal och den förste sansade oppositionelle till Putin och Enade Ryssland. Nyss fick han fängelse för korruption i en timmeraffär. Politiskt eller inte så är domens hårdhet av samma grund som den mot Pussy Riot. Navalnyj sade innan han gick ut ur rättssalen att "När vi en gång kommer till makten så ska vi bura in dem allihop".
Alla brott ska naturligtvis bestraffas samtidigt som den retoriken är överskrift till en evig våldsspiral där makten,av rädsla för att hamna i händerna på oppositionella, till varje pris klamrar sig fast vid densamma. Med än hårdare medel. Med än värre hat som följd. Mönstret är bekant.
Jag tycker det var ett misstag att inte låta den modernare och mjukare Medvedev förbli president. Han ligger bakom betydligt mer än många tror och är inte den marionett som vi gillar att tro. Bl.a kickade han Moskvas borgmästare från posten pga en meningsskiljaktighet. Till saken hör att Putin hade samma åsikt som borgmästaren och är god vän med denne. Medvedev har dessutom ett helt eget skötebarn i ett vetenskapscentra utanför Moskva som lett till en djup diskussion om en motorväg genom känsligt naturområde där Putin och hans dotter vurmar för bevarande.
Kontentan för ett Ryssland med stabilitet och med demokrati som honörsord äro : Avgå Putin, men förbli pensionär så lämnas du ifred. Och låt Medvedev ta över till nästa val. Låt de bli justa och börja om från början utan repressalier från arga oppositionella. Så bör även Navalnyj tänka trots ilska i fängelset. Ryssland först, han själv sen. Annars är han inte bättre själv.
Slutligen lite pisk på våran press som inbillar sig att försvarsövningar nära vår gräns innebär risk för militär invasion från Ryssland. Nonsens och oförskämd skrämselpropaganda till de mindre pålästa och oförskämd provokation mot Ryssland. Landet har ett mycket omfattande affärsnätverk med väst och enorma pengaintressen som gör att sådana aktioner vore idiotiska och dessutom omöjliga. Ryssland är trots allt alldeles för öppet och medvetet idag.
Vi behöver aldrig vara rädda för att Ryssland faller in i kommunism igen. Av samma skäl som ovan. Jag påstår att när ett land idag en gång bytt från kommunism till kapitalism så är det fullständigt omöjligt att gå tillbaka. De enorma krafter pengaintressen genererar är alltför starka. Samt all media vi tar till oss som gör människor alldeles för medvetna. Det går aldrig att samla ihop en revolutionär armé som skulle kunna omdana ett jätteland på nytt. Don´t worry !
Putin började bra och väst agerade egoistiskt på den nödvändiga neutraliseringen av oligarkerna. Det hade annars lett till katastrof. Jag förstår vissa andra hårda nypor också med tanke på vilket enormt land som ska styras. Vi ska också tänka på att 80 % av våra journalister är vänster och Putin går knappast deras ärenden. Därav extra fokus på en sak. Alla vänsteroppositionella som gripits vid demonstrationer.
Ekonomin har faktiskt blivit mycket bättre under hans halvdiktatur. Men !
Han är alldeles för korrumperad och sitter han kvar i desperation och med hårdare nypor följt av mer hat faller landet in i en farlig krutdurk. Så därför ! Avgå, lugnt och sansat. Och börja om.
Samt : Vi behöver inte vara rädda för Ryssen.
onsdag 10 juli 2013
Demokrati - Svårast i Världen
Det fanns en tid för inte så länge sedan när potentater med blixtsnabba slutsatser, frukostbordsdebattörer med fördomar och icke pålästa journalister fördömde de nationer som inte lyckades föra in en perfekt demokrati som med ett trollslag.
Det kan knappast finnas många sådana kvar nu och Egypten visar på ett brutalt tydligt sätt hur svårt detta är.
I en diktatur frodas hatet av naturliga skäl. Makten har tagits med våld och bibehållandet av denna klaras av med två instrument. Lögner och våld.
Helt plötsligt ska dessa forna fiender gå till val och förloraren acceptera att se sin antagonist och plågoande vinna och inte sällan utöva en auktoritär ledarstil. Det är ju den typ av ledarkultur en diktatur frodar.
Och sen ska man tålmodigt vänta fyra år med ständig misstänksamhet och misstro. Några kanske klarar det men det kommer alltid finnas grupperingar som aldrig accepterar sin fiendes seger och därmed griper till våld för ett försök att avsätta denne.
Demokrati tar tid. Det måste växa fram. Först när hatet och det mesta av minnena utplånats kan det finnas en ny generation som klarar av spelreglerna.
Såg ett program om en herre i 70-årsåldern från England. Han åkte runt i Afrika och föreläste om just demokrati. Han trodde att det normalt tar 60 år att gå från diktatur till fullt fungerande demokrati i fattiga länder men hoppades hans föreläsningar kunde pressa ner tiden till 45 :-).
De före detta kommunist- och latinamerikanska fascistdiktaturerna är ett annat exempel. Här har en kolossal korruptionskultur växt fram, i synnerhet i kommunistiska system där man stryper människors kreativa förmågor av rädsla för att tappa kontrollen. Vid övergång till ett kapitalistiskt system som vi har nu i dessa länder utplånas knappast korruptionen. Istället bibehålls kontaktnäten med ännu mer pengar och cashflow att "leka med".
Här har vi det största hindret till en fullständig demokrati i t.ex. Ryssland och Ukraina. Visst är det stora skillnader jämfört med Sovjet men om demokratin och valen ska funka 100 % renhårigt då måste korruptionen undanröjas ner till "normal" nivå. Dock bör man förstå att i Ryssland efter evig stenhård diktatur, med 150 miljoner invånare med enormt olika kulturer, livsstilar och språk, är det ett sjuhelvetes jobb att upprätthålla en någorlunda stabil ekonomi och human situation utan hårda nypor.
I Latinamerika funkar valen hyggligt mer eller mindre men den politiska korruptionen lyser ändå igenom i vissa situationer. Bl.a. när Argentina devalverade pesosen till en tredjedel runt 03/04.
Vi kommer att uppleva många krokiga vägar i detta svåra ämne och många offer på vägen.
Men jag vill nog ändå avsluta med en jämförelse med 70-talet då stora delar av Sydeuropa, hela Östeuropa och hela Latinamerika var diktaturer. Förr eller senare måste alla få demokrati och trots allt har det på lång sikt varit 2 steg framåt och ett steg bakåt.
Vi håller tummarna nu för Egypten, världens äldsta civilisation !
Det kan knappast finnas många sådana kvar nu och Egypten visar på ett brutalt tydligt sätt hur svårt detta är.
I en diktatur frodas hatet av naturliga skäl. Makten har tagits med våld och bibehållandet av denna klaras av med två instrument. Lögner och våld.
Helt plötsligt ska dessa forna fiender gå till val och förloraren acceptera att se sin antagonist och plågoande vinna och inte sällan utöva en auktoritär ledarstil. Det är ju den typ av ledarkultur en diktatur frodar.
Och sen ska man tålmodigt vänta fyra år med ständig misstänksamhet och misstro. Några kanske klarar det men det kommer alltid finnas grupperingar som aldrig accepterar sin fiendes seger och därmed griper till våld för ett försök att avsätta denne.
Demokrati tar tid. Det måste växa fram. Först när hatet och det mesta av minnena utplånats kan det finnas en ny generation som klarar av spelreglerna.
Såg ett program om en herre i 70-årsåldern från England. Han åkte runt i Afrika och föreläste om just demokrati. Han trodde att det normalt tar 60 år att gå från diktatur till fullt fungerande demokrati i fattiga länder men hoppades hans föreläsningar kunde pressa ner tiden till 45 :-).
De före detta kommunist- och latinamerikanska fascistdiktaturerna är ett annat exempel. Här har en kolossal korruptionskultur växt fram, i synnerhet i kommunistiska system där man stryper människors kreativa förmågor av rädsla för att tappa kontrollen. Vid övergång till ett kapitalistiskt system som vi har nu i dessa länder utplånas knappast korruptionen. Istället bibehålls kontaktnäten med ännu mer pengar och cashflow att "leka med".
Här har vi det största hindret till en fullständig demokrati i t.ex. Ryssland och Ukraina. Visst är det stora skillnader jämfört med Sovjet men om demokratin och valen ska funka 100 % renhårigt då måste korruptionen undanröjas ner till "normal" nivå. Dock bör man förstå att i Ryssland efter evig stenhård diktatur, med 150 miljoner invånare med enormt olika kulturer, livsstilar och språk, är det ett sjuhelvetes jobb att upprätthålla en någorlunda stabil ekonomi och human situation utan hårda nypor.
I Latinamerika funkar valen hyggligt mer eller mindre men den politiska korruptionen lyser ändå igenom i vissa situationer. Bl.a. när Argentina devalverade pesosen till en tredjedel runt 03/04.
Vi kommer att uppleva många krokiga vägar i detta svåra ämne och många offer på vägen.
Men jag vill nog ändå avsluta med en jämförelse med 70-talet då stora delar av Sydeuropa, hela Östeuropa och hela Latinamerika var diktaturer. Förr eller senare måste alla få demokrati och trots allt har det på lång sikt varit 2 steg framåt och ett steg bakåt.
Vi håller tummarna nu för Egypten, världens äldsta civilisation !
måndag 8 juli 2013
Dikten om Nordkorea
På Nordkorea blir jag så trött, en ny diktator har de fött
Minst lika lömsk som sin far, hoppas han inte lika länge sitter kvar
Men för en gångs skull är jag pessimist, landet må vara litet, javisst
Men med armé nästan som Kinas marscherar, de även kärnvapen planerar
Då blir man ganska rädd, för dagen då kärnspetsen är förberedd
Att användas som instrument, för utpressning som redan är känt
Men med ännu mera makt, bibehålla sin ensamma pakt
Som sitt folk isolerar och lurar, värre än Sovjets och Nazi-Tysklands burar
Jag hoppas jag har fel, men tror att det är nu vi måste ta del
I en action att få honom bort, innan han har detta hemska kort
Som kärnvapen innebär, i en dåres intressesfär
Vi måste ändå Kina förstå, här uppe i våran trygga vrå
Att det för dem stort kaos uppstår, om kollapsen av landet vi får
Men detta kan inte fortgå, så av onda ting de två
Tror jag endast en väg finns att gå, för Herr Kims makt vill alltid bestå
- Johann Norrström
Minst lika lömsk som sin far, hoppas han inte lika länge sitter kvar
Men för en gångs skull är jag pessimist, landet må vara litet, javisst
Men med armé nästan som Kinas marscherar, de även kärnvapen planerar
Då blir man ganska rädd, för dagen då kärnspetsen är förberedd
Att användas som instrument, för utpressning som redan är känt
Men med ännu mera makt, bibehålla sin ensamma pakt
Som sitt folk isolerar och lurar, värre än Sovjets och Nazi-Tysklands burar
Jag hoppas jag har fel, men tror att det är nu vi måste ta del
I en action att få honom bort, innan han har detta hemska kort
Som kärnvapen innebär, i en dåres intressesfär
Vi måste ändå Kina förstå, här uppe i våran trygga vrå
Att det för dem stort kaos uppstår, om kollapsen av landet vi får
Men detta kan inte fortgå, så av onda ting de två
Tror jag endast en väg finns att gå, för Herr Kims makt vill alltid bestå
- Johann Norrström
onsdag 19 juni 2013
Den nya åldersrevolutionen
Fascineras en del av det faktum att vi människobarn alltid haft någon form av revolution eller revolt i bakfickan. Den har varit industriell, med de enorma omvälvningar ekonomiskt och samhällsstrukturellt som det inneburit. Den har också varit direkt politiskt, så gott som alltid företrätt av en blodig revolution. Sedermera när någorlunda stabilitet och välstånd inträtt, åtminstone i demokratiska stater, så har revolutioner blivit överflödiga och ersatts, som en ifrågasättande missnöjesyttring, av revolter. Framför allt ungdomliga.
Innan Elvis var du barn tills du blev vuxen och det fanns inget där i mellan. Sen kom tonårskulturen som i sin tur ständigt förändrats och givit oinvigda föräldrar gråa hår.
Men, nu får jag en känsla av att det inte finns något mer för ungdomar att revoltera över eftersom deras föräldrar stått i lika skrikiga lokaler och krökat som de själva. Dessutom är politiska revolutioner i vår tid nästan enbart förbehållet länder i krigstillstånd.
Men trots det sker det en nog så tydlig revolution mitt ibland oss, mitt framför våra ögon. En ny revolution som handlar om vårat åldrande. Eller själva synen på åldrandet.
Det har självklart inte undgått någon att en 50-åring t.ex, som jag själv, ser ut :-) och verkar betydligt yngre och modernare än för 40 år sedan, ja t.o.m än för 20 år sedan.
Och det kommer att fortsätta i den riktningen.
Men detta är inte enbart ett resultat av förbättrad sjukvård eller bättre hälsomedvetenhet. Det är mer delikat än så.
Vi blir äldre och äldre, vilket innebär att fler pensionärer kommer att behöva försörjas. Cliche, so far.
Men det man kanske inte tänker på är : På vilket sätt vill samhället utnyttja det här ? Jo, man vill att det ska bli mer politiskt korrekt för medelålders och pensionärer att vara spenderande på tidigare mer ungdomliga marker som krog och mode t.ex. Det här är självklart inget som något orakel tänkt ut och planerat utan frukten av den gemensamma drivkraft som vi människor har att vilja vara evigt unga tillsammans med marknadskrafterna som så länge som möjligt vill att den kapitalstarkaste gruppen, den närmast penschisar, skall vara så mångfasetterade och levnadsglada som möjligt. Och därmed spenderande.
Och vem vill sätta sig emot det ?
Jag brukar säga att samhället inte har råd att låta oss bli gamla. Det är ett påstående som gällt i debatter om pensionsålder men det gäller i än högre grad beträffande kynnet. Alltså hur unga och vitala vi känner oss, så att vi vill vara med i livet och spendera kapital så länge som möjligt.
Det här syns självklart tydligast i storstäder och Stockholm ger en mycket tydlig vink om vart vi vill gå. Och är på väg.
Vi vill leva längre och ha hälsan vilket leder till att forskningsanslag för framsteg inom dessa området inte lär få många motståndare.
Det tilltagande problemet med pensionsförsörjning tillsammans med marknadskrafterna och den mänskliga livskraften skapar en sammantagen utveckling utan motstånd som jag tror vi bara sett början på än.
Det klart att alla inte vill jobba efter 65, men jag tror fler kommer att göra det ändå av det enkla faktum att många har hälsan och viljan att vilja "hänga med".
Visst kommer en del av detta på ett negativt sätt att kompenseras av både ökande stressrelaterade åkommor samt andra epidemier. Men den politiska viljan kommer för en gångs skull att gå hand i hand med människans vilja.
Gränserna kommer att tänjas beträffande vad som är naturligt och "politiskt korrekt" beträffande livsstil, utseende och metoder för att nå våra mål. Vilket är att ha hälsa, vitalitet och ekonomi. Oavsett ålder. Och för det ändamålet krävs en mycket sällsynt kraft.
Gemensam dragkraft från hela mänskligheten.
Var hittar man det annars ?
Let the future begin !
Innan Elvis var du barn tills du blev vuxen och det fanns inget där i mellan. Sen kom tonårskulturen som i sin tur ständigt förändrats och givit oinvigda föräldrar gråa hår.
Men, nu får jag en känsla av att det inte finns något mer för ungdomar att revoltera över eftersom deras föräldrar stått i lika skrikiga lokaler och krökat som de själva. Dessutom är politiska revolutioner i vår tid nästan enbart förbehållet länder i krigstillstånd.
Men trots det sker det en nog så tydlig revolution mitt ibland oss, mitt framför våra ögon. En ny revolution som handlar om vårat åldrande. Eller själva synen på åldrandet.
Det har självklart inte undgått någon att en 50-åring t.ex, som jag själv, ser ut :-) och verkar betydligt yngre och modernare än för 40 år sedan, ja t.o.m än för 20 år sedan.
Och det kommer att fortsätta i den riktningen.
Men detta är inte enbart ett resultat av förbättrad sjukvård eller bättre hälsomedvetenhet. Det är mer delikat än så.
Vi blir äldre och äldre, vilket innebär att fler pensionärer kommer att behöva försörjas. Cliche, so far.
Men det man kanske inte tänker på är : På vilket sätt vill samhället utnyttja det här ? Jo, man vill att det ska bli mer politiskt korrekt för medelålders och pensionärer att vara spenderande på tidigare mer ungdomliga marker som krog och mode t.ex. Det här är självklart inget som något orakel tänkt ut och planerat utan frukten av den gemensamma drivkraft som vi människor har att vilja vara evigt unga tillsammans med marknadskrafterna som så länge som möjligt vill att den kapitalstarkaste gruppen, den närmast penschisar, skall vara så mångfasetterade och levnadsglada som möjligt. Och därmed spenderande.
Och vem vill sätta sig emot det ?
Jag brukar säga att samhället inte har råd att låta oss bli gamla. Det är ett påstående som gällt i debatter om pensionsålder men det gäller i än högre grad beträffande kynnet. Alltså hur unga och vitala vi känner oss, så att vi vill vara med i livet och spendera kapital så länge som möjligt.
Det här syns självklart tydligast i storstäder och Stockholm ger en mycket tydlig vink om vart vi vill gå. Och är på väg.
Vi vill leva längre och ha hälsan vilket leder till att forskningsanslag för framsteg inom dessa området inte lär få många motståndare.
Det tilltagande problemet med pensionsförsörjning tillsammans med marknadskrafterna och den mänskliga livskraften skapar en sammantagen utveckling utan motstånd som jag tror vi bara sett början på än.
Det klart att alla inte vill jobba efter 65, men jag tror fler kommer att göra det ändå av det enkla faktum att många har hälsan och viljan att vilja "hänga med".
Visst kommer en del av detta på ett negativt sätt att kompenseras av både ökande stressrelaterade åkommor samt andra epidemier. Men den politiska viljan kommer för en gångs skull att gå hand i hand med människans vilja.
Gränserna kommer att tänjas beträffande vad som är naturligt och "politiskt korrekt" beträffande livsstil, utseende och metoder för att nå våra mål. Vilket är att ha hälsa, vitalitet och ekonomi. Oavsett ålder. Och för det ändamålet krävs en mycket sällsynt kraft.
Gemensam dragkraft från hela mänskligheten.
Var hittar man det annars ?
Let the future begin !
torsdag 13 juni 2013
Förneka klimatförändringar = Förneka framtiden
Det förbryllar mig att det finns dem som förnekar klimatförändringarna utan någon som helst insyn eller påläsning vetenskapligt. Grovt bedömt påstår 9 av 10 forskare att människan på ett onaturligt sätt satt extra speed på dessa förändringar. 1 av 10 bedömer det som högst osäkert att fastställa en sådan diagnos på moder jord.
De som inte kan ämnet men ändå vågar anamma den forskarminoritet som säger det sistnämnda har förmodligen antingen ett affärsintresse som vinner på förnekelsen eller är allmänt trötta på dåliga profetior eller är helt enkelt för pösigt bekväma för att ens tänka tanken på att vi måste avstå från något alternativt lägga resurser och jobba för framtiden på ytterligare ett sätt. Vi kan ju chansa eftersom det är skitsvårt att beräkna de exakta följderna.
Men föreställ er ett flygplan där 9 av 10 tekniker hävdar att detta plan måste kostas på en mekaniker för att det inte förr eller senare skall störta, men en påstår att planet funkar utmärkt. Skulle ni då chansa på den siste snubbens utsago bara för att slippa pröjsa den där mekanikern. Tror inte det va. Alltså måste vi ta tag i problemet. Priset vi får betala annars riskerar att bli ofantligt mycket högre.
Här märks inte så mycket än. Men vi bör känna till att vid polerna är de procentuella förändringarna större och väldigt tydliga. Det är de som sedermera leder till en spinoff-effekt som vi bara sett en viskning av än. Även om våran generation på dessa breddgrader kommer att överleva detta utan större bekymmer finns låglänta samhällen i tredje världen som redan drabbats. Dessutom har vi barn och barnbarn och det är just detta som gör det så ofantligt svårt för mig att förstå hur vissa vill gripa tag i förnekelsens lilla halmstrå enbart för sin egen bekvämlighets skull.
Man kan engagera sig på många sätt men bara genom att sluta att förneka det uppenbara uppstår en vänligare opinion i samhället som sedan smittar av sig bland beslutsfattare som då vågar ta tag i problemet på fullt allvar. Livet behöver inte bli skit för det men det kan det bli om vi alla förnekar.
De som inte kan ämnet men ändå vågar anamma den forskarminoritet som säger det sistnämnda har förmodligen antingen ett affärsintresse som vinner på förnekelsen eller är allmänt trötta på dåliga profetior eller är helt enkelt för pösigt bekväma för att ens tänka tanken på att vi måste avstå från något alternativt lägga resurser och jobba för framtiden på ytterligare ett sätt. Vi kan ju chansa eftersom det är skitsvårt att beräkna de exakta följderna.
Men föreställ er ett flygplan där 9 av 10 tekniker hävdar att detta plan måste kostas på en mekaniker för att det inte förr eller senare skall störta, men en påstår att planet funkar utmärkt. Skulle ni då chansa på den siste snubbens utsago bara för att slippa pröjsa den där mekanikern. Tror inte det va. Alltså måste vi ta tag i problemet. Priset vi får betala annars riskerar att bli ofantligt mycket högre.
Här märks inte så mycket än. Men vi bör känna till att vid polerna är de procentuella förändringarna större och väldigt tydliga. Det är de som sedermera leder till en spinoff-effekt som vi bara sett en viskning av än. Även om våran generation på dessa breddgrader kommer att överleva detta utan större bekymmer finns låglänta samhällen i tredje världen som redan drabbats. Dessutom har vi barn och barnbarn och det är just detta som gör det så ofantligt svårt för mig att förstå hur vissa vill gripa tag i förnekelsens lilla halmstrå enbart för sin egen bekvämlighets skull.
Man kan engagera sig på många sätt men bara genom att sluta att förneka det uppenbara uppstår en vänligare opinion i samhället som sedan smittar av sig bland beslutsfattare som då vågar ta tag i problemet på fullt allvar. Livet behöver inte bli skit för det men det kan det bli om vi alla förnekar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)