Hur många trafikdöda är lagom ? Så stod det på affischer runt om i landet när sossarna lanserade sin "Nollvision - trafikdöda". Och det finns ju inget negativt med att ha en sådan vision. Jag minns dock att något förbryllade mig. Under den här tiden satt Tomas Bodström som... nåja, justitieminister. Vi hade under ett enda år över 200 värdetransportrån medans Finland hade 6 st. Vansinnesdåden som t.ex. mejningen med bil i Gamla Stan, killen med järnrör vid busshållplatser, kocken som blev nedstucken på Kungsgatan av två grabbar bara för att han sa till dem att inte kissa i trappuppgången, 10-åringen och medelålders kvinnan som blev mördade i Linköping utan motiv, Anna Lindh mm kom i en ständig ström. Aldrig har så många "hört röster" som uppmanat till dessa illdåd. Då kom det här med Nollvisionen. Men beträffande trafikdöden.
Det vore självklart helt underbart att slippa trafikdöden. Men varför kom ingen nollvision på mord och grova våldsbrott ? Mitt upp i allt detta.
Mord och våld av alla de slag är något de flesta av oss ser med avsky på. Men det ständiga översköljandet av krig, mord mm, både på nyheterna och fictionen har fått oss att se det som en ond men tyvärr naturlig del av vårt samhälle. Vi har blivit avtrubbade. Det måste vi om vi inte ska gå med ångest hela tiden, samtidigt som det också är det mest farliga att bli i vårat arbete och motstånd mot detta.
För att inte gränserna och "acceptansen", missförstå mig rätt, ska tänjas ytterligare behöver vi gå tillbaka till botten av vad ett mord egentligen är : Det är när en eller flera människor, utanför lagen, bestämmer när en annan människas liv ska avslutas, mot dess vilja. Med värsta tänkbara skräck och ångest för offret. Och fruktansvärd sorg och lidande hos anhöriga och vänner. Det absolut värsta man kan göra mot en annan människa. Och det ska egentligen inte få ske. Någonsin. Där har vi utgångspunkten.
Men den är tyvärr borttappad mellan alla fyrkantiga paragrafer och regelverk, yrkesskadade jurister ( inte alla, förstås, men alltför många uppenbarligen ), media och fictionen. Vi måste hitta tillbaka till människan. För även om vi människor i alla tider slagit ihjäl varandra så bör en naturlig framåtsträvan vara att utplåna detta. En Nollvision med stort N. Siktar man mot stjärnorna så når man månen, minst. Gärna Jupiter.
För även om vi ser det som en vardaglig, nästan naturlig, ondska i vår vardag så är det allt annat än naturligt för den drabbade. Detta gäller självklart våldtäkt och grov misshandel också. Och vi måste helt enkelt arbeta för att så få, nej, ingen blir drabbad av detta.
En ny retorik vore dessutom på sin plats. Vi talar gärna om att straffa. Eller förebygga långsiktigt ( vilket är oerhört viktigt ). Men nästan aldrig om att förebygga kortsiktigt. Vad är det ? Jo, att man ser till att den som utfört sådana här handlingar aldrig ska kunna göra om det. Den förövare som redan raderat ut sina spärrar eller aldrig haft några kommer i de allra flesta fall att göra om det. Och döda eller förstöra någons/någras liv. Varför måste någon betala detta hemska pris, som ett samhälleligt experiment för en individs skull. Förövarens. Den krassa sanningen.
Därför måste den här personen låsas in mycket lång tid. Kanske hela livet. Inte för att straffas. Utan för att den här människan är så sjuk att den kan mörda, våldta eller grovt misshandla. Den människan är farlig. Det kanske inte finns några bokstäver att upptäcka i dagens sinnesundersökningar på alla mördare. Men det är så lätt att låta bli att mörda att något självklart är väldigt, väldigt fel.
Dessa anstalter ska inte vara några tortyrcentra på något vis utan gärna innehålla mänsklig, humanistisk värme. Institutioner för missanpassade med allvarligt grava skador beträffande empatiskt synsätt. Dessa skador är ju redan presenterade trots rättssystemets alla sinnesundersökningar som kan visa både och. Handlingarna talar för sig själva.
Om jag nu ska vara realistisk så tror jag det är, jag hatar att säga det, omöjligt att få bort alla mord och våldtäkter. Men i vår strävan mot Nollan bör en del åtgärder göras. Den enklaste av dem måste väl ändå vara att få ut fler poliser på gator, torg, mörka parker, undanskymda platser o.dyl. Det är löjligt lite sen en herrans massa år tillbaka.
Och uppenbarligen fattas det några brottsrubriceringar i lagboken vilket gör straffskillnaderna enorma mellan två närliggande rubriceringar. Och då principen hellre fria än fälla gäller så blir det ofta sjukt låga straff för värsta tänkbara brott. Lille Bobby som blev misshandlad till döds av sin styvfarsa Eddie är väl en av de värsta exemplen. Man ansåg sig inte kunna bevisa att Eddie förstod att behandlingen kunde leda till Bobbys död och därmed dömde man honom för "vållande till annans död". Han kom ut förra året. Efter ynka 6 år. . Fyfan, på ren svenska, säger jag även på bloggen. För att inte tala om svårigheten att fälla våldtäktsmän.
Jag tycker att vi har fått nog nu. Det spelar ingen roll om vi pluggat in det juridiska arbetet och lagboken eller inte. Det är resultatet av ett arbete som räknas. Och det är vi alla kunniga nog att bedöma och se.
Ja, t.o.m bättre än de som grävt ner sig i paragrafernas fåror och fullständigt glömt att det är människor det handlar om. Många av dem verkar ha glömt det i alla fall.
De som bäst kan avgöra förfärlighetsgraden av ett brott är de direkt drabbade. Sedan de anhöriga. Och sen vi andra icke nedgrävda men med sunt förnuft och icke kontaminerade av paragrafstyrning.
Varför valde man då trots allt Nollvision-trafikdöda istället ?
Ja, lite syniskt kan tyckas, men en sådan vision rättfärdigar enkelt en intensivare jakt på fortkörare och fyllekörare bl.a. Och visst kan sådant vara befogat. Men sådana aktioner bringar samtidigt väldigt lätt extra intäkter till staten. Med folkets acceptans under den vackra visionens budskap. Jag hade fortfarande inte haft ett dugg skeptism och motstånd mot detta om jag inte fick höra och dessutom tydligt märka att de här kontrollerna oftast skedde/sker där det är "lättast att åka dit". Inte där överträdelser är som mest riskfyllda. Jag själv körde i 66 på 50-väg vid Motorgården utanför min gamla hemstad Enköping. Där finns inte en villa med lekande barn, ingen skola, ingenting. Fannatornet 100 m därifrån och själva Motorgården, tom på dagen, plus lite skog. Det är allt. Och vägen är bred. Det är lätt att köra över 50 där. Så där stod polisen. Jag har fortfarande bara sett en enda polispatrull i villaområden. Märkligt.
Man har också prioriterat dagen efter körning framför tung fyllekörning direkt efter fest och krog. Det är ju nämligen betydligt fler som kör dagen efter. Stoppa gärna båda men farligast är definitivt de som är packade bakom ratten direkt efter groggarna om man nu måste prioritera. Vilket så verkar, tyvärr.
Ja, här presenterar jag bara arbetssättet efter nollvisionen. Sen får var och en ha sin egen teori.
Slutligen kan vi säga att en nollvision på mord och våldtäkter inte ger några intäkter. De kostar bara pengar. Är det en tillfällighet att ingen av blocken ens knystat om en sådan vision ? Tack för ordet.
