Var ska jag börja ? Ibland kan man ha så mycket åsikter om något att man inte ens orkar diskutera det eftersom du har hunnit bli avbruten hundra gånger innan du framställt din syn och ståndpunkt i frågan.
Det förödande inbördeskriget i Syrien torde vara en av de mest komplexa konflikterna någonsin.
Man kan välja i förväg vilken av betydligt fler än två sidor som man vill supporta. Det är väldigt vanligt och låser diskussionen i ett ställningskrig som egentligen inte handlar om Syrien längre, än mindre problemlösning, utan mer om att försvara sig själv och sin sedan länge cementerade "tillhörighet" i ur och skur. Vad som än händer. Och framför allt vad som har hänt inom konfliktens ramar.
För mig finns inget annat sikte än att förespråka det som så fort som möjligt får slut på kriget i första hand. Överlägset.
I andra hand ska fortsättningen bli en demokratisk lösning och i absolut sista hand som är så gott som oväsentlig och det är på vilken sida landar resultatet. Så bör diskussionerna ha sina prioriteringar.
I krig finns ingen trygghet för någon och effekterna syns långt utanför dess gränser.
Brutala diktaturer är hemskt men håller du käften då behöver du inte vara rädd. I krig spelar det ingen roll.
När freden är nådd då bör strävan efter demokrati ha prio ett och diktatorn ställas inför krigsrätt. Men först då. Annars tar kriget aldrig slut.
Vi ser ett Ryssland som vill ha tillbaka en av få kvarvarande allierade i sin alltmer trängre position med Natotrupper allt närmare sin gräns. Vi ser en Bashar al-Assad som med vetskap om att hans brutalitet skapat mången som önskar livet ur honom gör allt för att hänga kvar och är fullständigt beroende av Ryssland eftersom ingen annan förutom Iran vill ge honom beskydd.
Vi ser också en alltför maktfullkomlig västallians som ser en ny allierad i sikte. Speciellt USA som haft denna doktrin på rutin i decennier. Det har varit tacksamt för oss många gånger men på sistone förödande då man helt enkelt givit oreserverat stöd till alla som är emot ens fiende. Utan minsta research.
Och detta har kostat så oerhört mycket mer än det smakat med tanke på det som växt fram ur den askan. Jag är fullständigt mållös över att man aldrig lär sig.
Assad slog ner en fredlig demonstration som den slaktare han är vilket förmodligen bottnar i den paranoida rädsla en diktator får när vederbörande skaffat sig så många fiender genom ett sånt styrelseskick.
Men den opposition som sedermera uppstod i dessa svallvågor har minst 1000 olika fraktioner bl.a al Qaida-anknutna al Nusra-fronten samt två andra icke-Daesh-supportande men hårdföra islamistiska grupperingar. Och de två sistnämnda ville väst ha vid förhandlingsbordet i Geneve. Ryssarna satte sig på tvären och förhandlingarna sköts upp.
Så här kan det vara. Det ena gänget stöder en brutal diktator för att de vill ha kvar en allierad vars land har en halvfärdig rysk flottbas som man inte tänker ge upp. Samt att man inte vill ha islamistisk grogrund som kan smita in i sitt eget land där Daesh är farligast.
Den andra flygeln supportar åtminstone delvis två islamistiska grupper för att siktet är en ny allierad samt att få bort Daesh med allt elände de medför. Och Daesh skapades ur askan från Irakinvasionen.
Men frågan är om inte en tredje spelare som nu ämnar ge sig in i leken förbryllar mest. Turkiet.
Alla har sina agendor och Västs och Rysslands har jag presenterat. Där finns sot hos båda men det är ganska enkelt att "förstå" deras syften. Men beträffande Turkiet och Erdogan blir det väldigt smutsigt då denne t.o.m gör affärer med Daesh för att de ska blockera den mark nära turkiska gränsen som annars hade beslagtagits av kurderna. Något som retar både USA och Ryssland förstås. De supportar nämligen båda kurderna. De är de hittills mest effektiva kämparna mot just Daesh vilket är kanon framför allt för Ryssland som då kan lägga extra krut på de andra oppositionsgrupperna.
Enligt det oberoende syriska oppositionsrådet i London har ryssarna bombat Daesh en tredjedel av aktionerna och två tredjedelar de andra oppositionsgrupperna vilket har retat väst.
Men varför tror ni att ryssarna vill göra slut på dem först ?
Jo, pga västs inblandning. Skulle man göra slut på Daesh först då skulle väst sätta sig på tvären då man sen fortsätter mot de "västvänliga"( tveksamt ! ) oppositionsgrupperna.
Skjuter man däremot en kula på Daesh och två på resten då finns det i röran utrymme att ljuga om vilka man skjuter mest på. Men en sak kan vi vara säker på. Ryssland bombar på Daesh och kommer att så göra. Men då man fått bort oppositionen och delar av Daesh är kvar då kommer inte väst att opponera sig när man då fortsätter elimineringen.
Krig är skit och civila offer oundvikliga. Speciellt med flyg. Det måste ta slut.
Därför gör Turkiets inblandning detta än mer komplicerat. Erdogan har visat att han inte har något som helst intresse än att förgöra kurderna. Allt annat är ointressant. Väst och Ryssland har åtminstone ett uppriktigt intresse av att långsiktigt vilja mala ner det livsfarliga islamistiska hotet som mördarna i Daesh går i bräschen för.
Hur blir det fred ?
Det förödande "slarvet" att ta parti för vilken oppositionsgrupp eller diktator som helst som vill fightas mot ens fiende som både väst och Ryssland gör undergräver förtroende och försvårar förhandlingar eftersom det finns en hel del att kasta i ansiktet på varandra. Och eftersom USA är allierat med den lika brutala diktaturen Saudiarabien så blir det knepigt när man ska fördöma Rysslands stöd till Assad. Den enda skillnaden på de diktaturerna är väl att Saudiarabien har ett ännu värre kvinnoförtryck och förföljelse av sexuellt "avvikande". Men hur blir det fred ?
Då ska jag först berätta om vad jag tycker är det mest förödande misstaget i denna konflikt. Den skedde 2012. Och det var västmakterna som stod för den.
Finlands f.d. president Martti Ahtisaari var samordnare i FN:s säkerhetsråd 2012 då Ryssland lade fram ett förslag i tre steg som handlade om att Assad skulle avgå. Detta för att förhindra vidare krigföring i landet. Vid den tidpunkten hade 7500 människor dött i kriget. Nu är det uppe i 220.000.
Väst var dock så säkra på att Assad skulle falla vilken sekund som helst och gick inte med på några eftergifter. Kan tyckas logiskt då Assad är en massmördare som skulle kunna dra sig tillbaka i lugn och ro. Och det är klart att det skulle ha varit orättvist till max. Men Assad är en enda person och ett par hundra tusen döda plus 10 miljoner flyktingar i fördärv är än mer orättvist. Dessutom går det inte i långa loppet att dra sig tillbaka på riktigt med Assads historia. Ännu en gång, krigets slut är viktigast utan konkurrens. Väst ska skämmas för sin självgodhet i den här konflikten.
President Ahtisaari ser flyktingkatastrofen som det straff för västmakternas dumhet och arrogans 2012 som vi nu måste betala. Genom att ta hand om alla på flykt.
Som parantes så publicerades den här nyheten i bl.a Svenskan. Men den extremt EU-vänliga DN skrev inte ett ord. Läser man bara en blaska då blir den interna "pressfriheten" inte större än i diktaturer.
Men hur blir det fred då ?
Jag har alltid tyckt att var och en tar hand om sina allierade. Med många kockar uppstår många viljor och agendor som självklart drar ut på kriget. Vad tror man att man missionerar om när man lägger sig i en konflikt i en diktatur som alltid skapar inbördeskrig ? Vi vet ju det efter alla exempel.
Jag tycker USA ska åka till Irak och bekämpa Daesh där och låta Ryssland fixa Daesh i Syrien.
Som läget är nu finns i stort sett tre möjliga scenarion.
1. Att ryssarna slutar bomba med effekten att icke förhandlingsbara Daesh får mer utrymme igen. Men får kriga mot västalliansen bara. Då slipper vi Assad men kriget kommer att pågå längre.
2. Både ryssarna och väst tar vapenvila och låter Assad sköta sig själv. Då blir det en fight mellan Assad och Daesh. Påssjuka eller kolera kommer att vinna. Hur kul är det ? Och kriget blir skitlångt.
3. Ryssarna och Väst fortsätter att förhandla. Då är målet att uppnå val inom 18 månader. Och fred långt tidigare förstås. Med fortsatt offensiv från båda tränger man ut Daesh men det kommer att tjafsas om den övriga oppositionen. Och den har inget att komma med utan västmakternas support i kriget. Men det är bara att hoppas att man till slut närmar sig varandra.
Vi kan dock göra ett tankeexperiment om en liknande folklig resning i Saudiarabien med oppositionsgrupper som vill närma sig Ryssland och får support av dem därav. Tror ni USA och västvärlden hade sett det som naturligt ? Och låtit ryssarna vara med i detta USA-allierade land ? Det är egentligen otroligt att väst fått så mycket utrymme i Syrienkriget. I alla fall om man föreställer sig det spegelvända scenariot.
Ja, tänk om det hade varit så här enkelt. Men det är det inte nu när ormen Erdogan ger sig in i kriget i en synnerligen ohelig allians med just Saudiarabien vars självklara agenda är att få bort den Iran-allierade Assad en gång för alla .Turkarna vill få bort Assad av gammalt hat och pga den eviga fiendskapen med kurderna. Denna allians ser jag som en av de mest kompromisslösa i nationernas historia.
Nu vill det till hårda fördömanden från framför allt USA och jag vet att detta inte är något önskescenario för amerikanerna. Erdogans Turkiet har blivit en mycket jobbig nagel i ögat för Nato och i och med flyktingkatastrofen och allt amatörmässigt kring denna så har EU lyckats med konststycket att göra sig beroende av denne despot.
Det bästa vi kan göra är att börja respektera varandras territorier och allianser. I och med det så förenklar man en enormt komplicerad process vilket är ett måste.
Hur blir det fred då ? Ingen aning men hade man gått med på Rysslands förslag 2012 då hade det varit mycket enklare. Nu blir det svårt att få ryssarna att göra eftergifter med tanke på västmakternas tidigare arrogans. Nu går man all in för att ta tillbaka Syrien till sin marionett Assad även om det ryktas om att han är rökt så fort kriget är vunnet. Hur som helst så kommer Syrien aldrig att bli som förr. Det är bra att stormakterna förhandlar frekvent och det finns rejäla gemensamma intressen i detta. Dels Daesh förstås men även en snabb fred då Ryssland snabbt vill återvända till flottbasbygget och ingen vill se en till grogrund för islamistisk terrorism som alltid stjäl utrymme i kaos. Irakinvasionen var slutet för en annan bödel men ur detta olagliga falskspel kom kaos och en ny fraktion. IS eller Daesh. Med tidigare al Qaida-terrorister anslöt sig gamla irakiska USA-fientliga befäl och med ovärderlig krigskunskap i bagaget. Även vapentillgång följde med även om de stora slantarna för dessa inköp härstammar från försäljning av stulen olja och en och annan krona från suspekta sheiker i just Saudiarabien.
Syrienkriget handlar om en brutal diktator, en auktoritär allierad, en maktfullkomlig pakt, en smygislamist samt det mest brutala gäng världen skådat. Och det som i första hand måste ske är fred.
Det största hindret är Daesh, det näst största Erdogan. Sen Assad. Resten måste gå ihop. Och ta allting i rätt ordning. Då blir det fred en dag.
Låtom oss hoppas !
.
