Det fanns en tid för inte så länge sedan när potentater med blixtsnabba slutsatser, frukostbordsdebattörer med fördomar och icke pålästa journalister fördömde de nationer som inte lyckades föra in en perfekt demokrati som med ett trollslag.
Det kan knappast finnas många sådana kvar nu och Egypten visar på ett brutalt tydligt sätt hur svårt detta är.
I en diktatur frodas hatet av naturliga skäl. Makten har tagits med våld och bibehållandet av denna klaras av med två instrument. Lögner och våld.
Helt plötsligt ska dessa forna fiender gå till val och förloraren acceptera att se sin antagonist och plågoande vinna och inte sällan utöva en auktoritär ledarstil. Det är ju den typ av ledarkultur en diktatur frodar.
Och sen ska man tålmodigt vänta fyra år med ständig misstänksamhet och misstro. Några kanske klarar det men det kommer alltid finnas grupperingar som aldrig accepterar sin fiendes seger och därmed griper till våld för ett försök att avsätta denne.
Demokrati tar tid. Det måste växa fram. Först när hatet och det mesta av minnena utplånats kan det finnas en ny generation som klarar av spelreglerna.
Såg ett program om en herre i 70-årsåldern från England. Han åkte runt i Afrika och föreläste om just demokrati. Han trodde att det normalt tar 60 år att gå från diktatur till fullt fungerande demokrati i fattiga länder men hoppades hans föreläsningar kunde pressa ner tiden till 45 :-).
De före detta kommunist- och latinamerikanska fascistdiktaturerna är ett annat exempel. Här har en kolossal korruptionskultur växt fram, i synnerhet i kommunistiska system där man stryper människors kreativa förmågor av rädsla för att tappa kontrollen. Vid övergång till ett kapitalistiskt system som vi har nu i dessa länder utplånas knappast korruptionen. Istället bibehålls kontaktnäten med ännu mer pengar och cashflow att "leka med".
Här har vi det största hindret till en fullständig demokrati i t.ex. Ryssland och Ukraina. Visst är det stora skillnader jämfört med Sovjet men om demokratin och valen ska funka 100 % renhårigt då måste korruptionen undanröjas ner till "normal" nivå. Dock bör man förstå att i Ryssland efter evig stenhård diktatur, med 150 miljoner invånare med enormt olika kulturer, livsstilar och språk, är det ett sjuhelvetes jobb att upprätthålla en någorlunda stabil ekonomi och human situation utan hårda nypor.
I Latinamerika funkar valen hyggligt mer eller mindre men den politiska korruptionen lyser ändå igenom i vissa situationer. Bl.a. när Argentina devalverade pesosen till en tredjedel runt 03/04.
Vi kommer att uppleva många krokiga vägar i detta svåra ämne och många offer på vägen.
Men jag vill nog ändå avsluta med en jämförelse med 70-talet då stora delar av Sydeuropa, hela Östeuropa och hela Latinamerika var diktaturer. Förr eller senare måste alla få demokrati och trots allt har det på lång sikt varit 2 steg framåt och ett steg bakåt.
Vi håller tummarna nu för Egypten, världens äldsta civilisation !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar