Slaget om Ryssland

Efter evig diktatur blev Ryssland 1990 äntligen en demokrati. Kommunismen föll för evigt och ett marknadsekonomiskt samhälle tog vid. Boris Jeltsin blev Rysslands förste president och vad vi i väst åtminstone trodde så gick han våra vägnar med sina snabba reformer.
Dessvärre hade han inte förutspått att de enda som under kommunismen skapat både kontakter och tillgångar att köpa upp hela Rysslands privatiseringar var före detta partimedlemmar i kommunistpartiet. Som nu blev kapitalisternas kapitalister och dessutom ville vara kvar i politiken. Och styra landet. De kallades oligarker och var ett 10-tal som tillsammans med Jeltsin skulle styra hela riket efter eget godtycke.
En värre diktatur än någonsin stod för dörren med ekonomiskt monopol och förtryck som följd. Väst och framför allt västpressen fattade fortfarande ingenting. Glädjeruset över att slippa den stängda och farliga Sovjet-makten tog över precis allting.
Jeltsin blev alltmer svag och nedsupen och en ny president tog över rodret. En gammal KGB-chef vid namn Vladimir Putin. En av de första åtgärderna som president var att ge oligarkerna ett ultimatum. "Behåll pengarna men lämna politiken". Väst rös till och tänkte att en ny diktator var född som höll på att stänga den fina reformpolitik som Jeltsin startade efter Gorbatjovs hjältemodiga uppluckring.
Det man i väst inte brydde sig ett dugg om var att pensionerna inte längre betalades ut i tid. Lönerna på de statliga institutionerna försenades likaså. BNP sjönk med ca 40 % jämfört med den redan usla Sovjet BNP anno 1989. Landet befann sig i kaos och nu ville oligarkerna styra och äga allt med katastrofala nationella ekonomiska följder. Den lilla värdefulla medelklass med småföretagarpotential som är alla länders livsnerv höll på att försvinna.
Redan här visade Putin sin auktoritära och patriotiska ådra. Med synnerligen kontroversiella och odemokratiska metoder neutraliserade han några oligarker med överdrivet hårda fängelsestraff. Några flydde landet samt några få lydde hans uppmaning. Och några påstår att de blev bestulna på "sina" pengar. Oligarkerna kunde inte längre driva monopol och samtidigt sitta vid den politiska makten. Putin fick mäktiga fiender. Riktiga skurkar som hycklat kommunismens budskap tills möjligheter till något bättre gick att köpa för ett vrakpris. Den ekonomiska jämlikhet man förespråkat tidigare var i extremaste form som bortblåst. Landet var tillfälligt räddat från diktatur och ekonomiskt kaos. BNP steg. Men väst darrade över den återtagna auktoriteten hos rysk ledning och de synnerligen kontroversiella rättegångar som framför allt oligarken nr 1 fick genomgå. Chordokovskij. Då god för 100 miljarder kronor som i ett trollslag efter 1990.
Putin drog åt tumskruvarna ytterligare både mot uppkäftiga oligarker och andra oppositionella, framför allt gamla kommunister som ville ha tillbaka det gamla. Men BNP och ekonomin fortsatte gå åt rätt håll och ligger idag över det dubbla mot Sovjet 1989. Och löner och pensioner betalas ut i tid.
Jag har aldrig förstått att man är mer rädd för en auktoritär ledare i en kaotisk situation jämfört med ett land på väg mot kaos och ekonomisk ruin. Vem tror ni är mest lämpad att ta hand om världens jämte USA:s största kärnvapenarsenal ? Putin, en kommunist eller en rasistisk nationalist som får SD att likna miljöpartiet i jämförelse. Det har länge varit alternativen för ryssarna och det är ett mönster som går igen hos alla nya demokratier. Alternativen är extrema, så också i Latinamerika.
Vi måste tänka på folken i dessa länder också. Inte bara på vad som känns tryggt för oss rent militärt vilket också är en dum och felaktig illusion som okunniga och skrämselglada journalister älskar att ge oss. Ett kaotiskt land är det farligaste att ha som granne. Först ekonomisk och politisk stabilitet, sedan demokrati som ska vara alla länders långsiktiga målsättning.
Men ! Med hårda nypor i en nation med hårdaste möjiga styre som fostran i generationer frodas mången fiendskap. Detta leder till ett än större behov av att klamra sig fast vid makten då ett rent fall från denna kan innebära ren livsfara för en f.d ledare. Antingen konstitutionellt med fängelsedom som följd vid ett oppositionellt maktövertagande, eller från gamla fiender som nu ser att den nu ämbetslöse inte berättigar över samma skydd längre.
2008 hade Putin suttit sina tillåtna 8 år och Medvedev blev president. Putin övertog premiärministerposten. Medvedev är en mycket god jurist och låg självklart bakom den konstitutionella förändringen om ämbetsperioder. Efter 2012 skulle dessa förlängas till 6 år istället för 4. Och med två sådana skulle en gammal president tillåtas att komma tillbaka och kunna sitta 12 år till. En fars naturligtvis rent demokratiskt och konstitutionellt. Allt var planerat. Men de hade länge folkets stöd och alternativen var fortfarande livsfarliga för landet. Putin kom tillbaka 2012 med omfattande protester som följd. Valfusket var vida utbrett framför allt på vischan och småstäder. Allt för att Putin skulle slippa en andra valomgång mot kommunisten Zjuganov.
Korruptionen uppdagades än mer inom maktpartiet och hos Putins gamla polare som av förtroendeskäl satts på betydande poster. Detta har lett till överdrivna domar som den mot Pussy Riot av den enkla anledningen att ledande inom rättssystemet självklart vill behålla sina förmånliga positioner och därför för säkerhets skull går Putins ärenden till överdrift. Korruptionen är alltså Rysslands största problem.
Hur mycket Putin personligen är inblandad i korruptionen är omöjligt att säga men det kan knappast gått honom obemärkt förbi att många av hans partipolare är det. Och väljer han att stillatigande se på då är han inblandad på något sätt. Han är som hela Ryssland en produkt av ett korrumperat samhälle.
Alexej Navalnyj är en liberal och den förste sansade oppositionelle till Putin och Enade Ryssland. Nyss fick han fängelse för korruption i en timmeraffär. Politiskt eller inte så är domens hårdhet av samma grund som den mot Pussy Riot. Navalnyj sade innan han gick ut ur rättssalen att "När vi en gång kommer till makten så ska vi bura in dem allihop".
Alla brott ska naturligtvis bestraffas samtidigt som den retoriken är överskrift till en evig våldsspiral där makten,av rädsla för att hamna i händerna på oppositionella,  till varje pris klamrar sig fast vid densamma. Med än hårdare medel. Med än värre hat som följd. Mönstret är bekant.
Jag tycker det var ett misstag att inte låta den modernare och mjukare Medvedev förbli president. Han ligger bakom betydligt mer än många tror och är inte den marionett som vi gillar att tro. Bl.a kickade han Moskvas borgmästare från posten pga en meningsskiljaktighet. Till saken hör att Putin hade samma åsikt som borgmästaren och är god vän med denne. Medvedev har dessutom ett helt eget skötebarn i ett vetenskapscentra utanför Moskva som lett till en djup diskussion om en motorväg genom känsligt naturområde där Putin och hans dotter vurmar för bevarande.
Kontentan för ett Ryssland med stabilitet och med demokrati som honörsord äro : Avgå Putin, men förbli pensionär så lämnas du ifred. Och låt Medvedev ta över till nästa val. Låt de bli justa och börja om från början utan repressalier från arga oppositionella. Så bör även Navalnyj tänka trots ilska i fängelset. Ryssland först, han själv sen. Annars är han inte bättre själv.
Slutligen lite pisk på våran press som inbillar sig att försvarsövningar nära vår gräns innebär risk för militär invasion från Ryssland. Nonsens och oförskämd skrämselpropaganda till de mindre pålästa och oförskämd provokation mot Ryssland. Landet har ett mycket omfattande affärsnätverk med väst och enorma pengaintressen som gör att sådana aktioner vore idiotiska och dessutom omöjliga. Ryssland är trots allt alldeles för öppet och medvetet idag.
Vi behöver aldrig vara rädda för att Ryssland faller in i kommunism igen. Av samma skäl som ovan. Jag påstår att när ett land idag en gång bytt från kommunism till kapitalism så är det fullständigt omöjligt att gå tillbaka. De enorma krafter pengaintressen genererar är alltför starka. Samt all media vi tar till oss som gör människor alldeles för medvetna. Det går aldrig att samla ihop en revolutionär armé som skulle kunna omdana ett jätteland på nytt. Don´t worry !
Putin började bra och väst agerade egoistiskt på den nödvändiga neutraliseringen av oligarkerna. Det hade annars lett till katastrof. Jag förstår vissa andra hårda nypor också med tanke på vilket enormt land som ska styras. Vi ska också tänka på att 80 % av våra journalister är vänster och Putin går knappast deras ärenden. Därav extra fokus på en sak. Alla vänsteroppositionella som gripits vid demonstrationer.
Ekonomin har faktiskt blivit mycket bättre under hans halvdiktatur. Men !
Han är alldeles för korrumperad och sitter han kvar i desperation och med hårdare nypor följt av mer hat faller landet in i en farlig krutdurk. Så därför ! Avgå, lugnt och sansat. Och börja om.
Samt :  Vi behöver inte vara rädda för Ryssen.