När Boris Jeltsin införde demokrati i Ryssland efter Gorbatjovs uppluckring av landets hårda diktatur då var det en enorm lättnad för många förstås. Men väldigt många fick det väldigt mycket sämre också.
På ett mycket suspekt sätt sålde nämligen Jeltsin ut landets statliga företag till högstbjudande och de enda som hade en sportslig på sådan budgivning var de enda som kunnat vara kapitalister under en kommunistisk samhällsstruktur. Nämligen gamla partitoppar som hux flux blev de värsta tänkbara kapitalisterna. Ett hyckleri av kanske aldrig skådad art hade presenterat sig. Extremt tydligt också. Och ändå finns det en benägenhet av våran s.k. fria press att än idag nästan tycka-synd-om mässigt hylla dessa av en enda anledning. De blev motståndare till Vladimir Putin, Rysslands näste president. De här nya kapitalisterna som hade råd att dammsuga Ryssland på dess tillgångar var runt tio till antalet och ville även in i politiken. Jag pratar naturligtvis om oligarkerna. Vår tids största hycklare.
Girigheten och den nya politiska instabiliteten som uppstod fick landets totala BNP att sjunka till ungefär hälften av Sovjets redan usla BNP. Några få skodde sig urskiljningslöst men en majoritet fick inte ut sina löner och pensioner i tid. Eller någonsin. Ren fattigdom och svält ökade enormt. Och i och med landets nya öppenhet kunde folket både se och läsa om hur tidigare förtryckare i kommunismens namn fullständigt vältrade sig i lyx.
Detta ledde naturligtvis till att det här nya som kallas demokrati inte fick så stort förtroende hos folket. Man ville kanske inte ha tillbaka Sovjets järnnypor men förmånen att få springa ut med plakat på gator och torg fick en ganska undanskymd prioritering när man nu tvingades jobba för sitt liv och se svält. Jeltsins överdrivet snabba reformering var en katastrof, inte bara för folkets väl utan även för möjligheten att i framtiden kunna återvinna förtroendet hos folket vid nya tag beträffande införande av demokrati och dess reformer. Han banade väg för en återgång av auktoritärt ledarskap som vi också ser nu i Putins ledarroll. Han har folkets förtroende därför att ryssarna inte är ett dugg bortskämda med frihet och demokrati utan istället prioriterar ekonomisk och politisk stabilitet samt ordning och reda. Vart vill jag komma ?
Jo, till det faktum att om man vill införa något nytt så måste det få folkets förtroende. Och det får det inte om folket får det sämre. Därför är det så oerhört vitalt att förbereda sig innan man ändrar eller inför något nytt.
Och då menar jag att våran miljödebatt på hemmaplan är just en sådan sak för oss som demokrati är för bl.a ryssarna. Att diskutera det vitala med att börja tänka och agera miljömässigt efter de forskningsresultat som våran miljöpåverkan lett till är något väldigt ungt och fortfarande främmande hos de flesta.
Jag ser två flyglar i hela västvärlden. De gröna och de oinvigda. Och till en början vill jag grovt sammanfatta retoriken och synsätten. De gröna tänker långsiktigt men inte ett dugg kortsiktigt. De andra partierna tänker kortsiktigt men inte ett dugg långsiktigt. Vad är bäst ? Ja, enligt mitt sätt att tolka det hela är båda bitarna förödande.
De gröna, inklusive vårt miljöparti har en benägenhet att förespråka försvårande medel och åtgärder för att vi ska nå de långsiktiga målen. Man vill ta bort P-platser, öka P-terrorn, inte bygga ringleder osv. På det sättet tror man att miljön kommer att bli bättre och koldioxidutsläppen att minska.
De andra partierna visar oftast ett påtvingat intresse för miljöproblemen och pratar hellre ekonomi. När man blir pressad i frågan åberopar man det faktum att utan god ekonomi löser man inga miljöproblem. Man sätter sitt förtroende till teknikutvecklingen och sen låter man det helst sköta sig självt. Bekvämt och bra och så slipper man det där tråkiga mupp-ämnet som man i alla fall aldrig varit intresserad av. Skönt.
De grönas långsiktiga farhågor finns det ofantligt mycket vetenskapliga belägg för så det är nog bäst för de mest akademiska och stekarlevnadsglada politiker och andra att bara acceptera faktum. De flesta av er vill era barn och barnbarns väl så det är bara att börja läsa på även om det är coolare att prata om sin senaste befordran.
Däremot finns det en sällsynt dumhet att inte fokusera på det kortsiktiga, dvs vad gör vi nu för att våra framtida mål ska uppnås ? Okey, de gröna OCH faktiskt på sistone, populistiska politiker från alla partier, föreslår dessa för folket försvårande åtgärder. De andra partierna har åtminstone insett att man inte kan ge de gröna ensamrätt på miljöfrågan. Men, man vill lösa det på i mångt och mycket samma puckade sätt. Och paradoxalt nog är detta tänk enbart kortsiktigt eftersom för folket försvårande åtgärder inte kommer att generera förtroende utan istället motstånd. Och sedermera röstas bort antingen till det parti som vågar gå en annan väg eller något nytt frispråkigt som utnyttjar politikernas obenägenhet att tänka längre en till nästa återvalskampanj.
Det finns två saker som är vitala här. Precis som när demokrati ska införas så är det även här viktigt att man förbereder åtgärder som om inte underlättar åtminstone inte försvårar för folk. Jag brukar ta Japan som ett bra exempel. Japan har 128 miljoner invånare på samma yta som Finlands. Om ett sådant land ska funka kan man inte som här bara för att värva röster från en grupp gå in och plocka bort parkeringsytor och pressa folk att cirkulera i en evighet efter en P-plats. Och sen tro att jag visar miljömässig handlingskraft. Vem som helst normalbegåvad kan självklart räkna ut att sådana åtgärder inte främjar miljön. Den förvärrar eftersom man tvingas åka längre och leta P-plats. Man bidrar även till mer köer för de andra bilarna som i sin tur måste spy ut CO2 lite extra. Det finns SÅ dumma politiker som säkert menar väl men det stora flertalet av våra politiker har inte Japans problem att tänka på utan kan komma med utspel som ställer till det lite för en del men bidrar till popularitet hos andra. Medvetet.
Om man som politiker gjorde så i Japan då är du rökt för evigt. Är det något som japanerna är fostrade i och som är ett måste för att samhället ska fungera överhuvudtaget så är det harmoni. Och dit når du inte utan funktionalitet. På 70-talet hade Tokyo enorma utsläppsproblem. Men drastiska åtgärder under ett antal år förändrade detta på ett fantastiskt sätt. Man byggde underjordiska samhällen med allt vad man behöver. Och när man nödgades minska biltrafiken då förebyggde man detta INNAN man tog bort P-platser eller skapade lindrig P-terror. Parkeringsgarage utanför city samt nya tåglinjer byggdes. SEN kom reglerna och aktionerna för att minska biltrafiken i city. Man kunde ju inte bara förbjuda och försvåra för folk som behöver bilen i och till jobbet. Det ställer en människa som kanske i värsta fall blir arbetslös och därmed inproduktiv. Japan tänker hela linan ut. Långsiktigt. För där har man inte råd att vara populistisk eller fatta beslut utan minsta research. Man fattar också att om en förändring innebär försämringar för många då är den värdelös och uppnår inte sitt syfte.
Även om vi inte befinner oss i samma situation som Japan så måste vi agera med större ansvar och mer långsiktigt än tidigare. Nu är nämligen miljöfrågan ett globalt problem som förbinder oss alla. Tyvärr vet jag att Sverige och svenskar i egenskap av ett priviligierat folk pga lång tid i fred och välstånd samt ett vackert och glesbefolkat rike blivit så enormt bortskämda att det t.o.m syns i ansiktsuttrycken hos mina nära vänner vilken ovilja det finns att se detta som något globalt. Något vi, hemska tanke, måste anpassa oss till.
Allt har liksom skött sig av sig självt. Politikerna har kunnat haft lekstuga och experimenterat med ogenomtänkta och populistiska utspel. Det har vi inte råd med längre.
Miljön är det viktigaste vi har. Men den har ingenting med politisk höger-vänsterskala att göra. Om man verkligen bryr sig om miljön. Djuren skiter i vilken regering som sitter. Miljön är det vi lever i och som vi inte kan vara utan. För då finns vi själva inte.
Miljöfrågan är en ung politisk fråga. Många har inte mognat med tanken att detta måste stå högt på dagordningen. Allra högst. Man har svårt att acceptera att lägga resurser på sådant vi inte kan se effekten av nu. Vi vill se resultat på allt som kostar på en gång. Sådan är människan. Det är det som driver oss.
Nu har vi dock drivit oss till ett läge då vi måste gnugga våra geniknölar och börja tänka nytt.
Inför varje stort beslut måste miljön beaktas. Precis varenda gång. Vi måste ha ett övergripande organ, typ FN eller EU, som efter noga vetenskaplig research stakar ut riktlinjer för vårat beteende och våran industri.
Men vi kan inte som de gröna och många populister påstår skruva tillbaka klockan. 7 miljarder människor sammanflätade i ett oändligt komplicerat nystan går inte att styra mot en bättre miljö bara genom att uppmana folk att åka mera kollektivt. Ty förutsättningarna är där alldeles för olika på vårat klot. Ännu en gång måste kraven gå till våra gemensamma nämnare. Bilarna och därmed biltillverkarna. Till skillnad från miljöpartister så plöjer jag ständigt igenom bilmagasin, mest tyska då dessa är mest uttömmande. Miljötekniken har gått framåt enormt och man har visat i de allra flesta koncerner att budget finns för en ännu snabbare utveckling precis runt hörnet. Det är naturligtvis den vi måste puscha fram. När de gröna motsätter sig ringleder baserar de sitt resonemang på de utsläpp bilarna har idag. Väldigt korkat att inte någon räknat ut att om 20 år ser det helt annorlunda ut.
Dessutom har de kollektiva medlen blivit heligt fredade från kritik och utvecklingstänk vilket lett till långa dragspelsbussar med 5 passagerare mitt på dagen. Hur miljövänligt är det ?
Det finns självklart mycket att göra här också men eftersom så många åker kollektivt så törs man inte från politiskt håll ta i det faktum att många bussar har gamla skitiga motorer samt i mellan åt kör med några få passagerare. Därför att man nyss försökt klämma åt bilismen och i det andetaget förespråkat den "perfekta" kollektiva vägen. Politik även i det.
Kontentan är att om vi ska få en bättre miljö med mindre utsläpp då måste vi först förbereda alternativ innan vi gör slag i åtgärder som att försvåra för bilister att parkera eller kanske t.o.m slänga ut dem helt och hållet. Annars spyr vi ut ännu mer avgaser eftersom man inte byter jobb, bostad eller livsstil i en handvändning utan det lär leda till mången varv runt kvarteren innan vi stänger av motorn. Sådant leder till stort missnöje och fullständig avsaknad av respekt till något som måste få förtroende. Miljöpolitiken.
Bilen är här för att stanna men den måste och är på stormsteg på väg att bli renare. Bygg ringleder så vi får ut trafiken, underlätta för de bilar i stan att snabbt hitta parkering och utöva endast P-terror för de bilar som står i vägen på riktigt. Har man betalt för en kvart för lite räcker det med 100 spänn i böter. De sinnessjuka avgifter som finns idag är bara en täckmantel för att man vill ha in lite extra i kassakistan. En smygskatt. Har ingen som helst miljötanke bakom.
Miljöproblemen är skenande och därmed kraven på en ärligare miljöpolitik där kunnande på allt som påverkas krävs. Även i Sverige. De gröna måste plugga teknisk utveckling och de oinvigda miljö. Med en smart långsiktig OCH kortsiktig politik rakt av men kanske först och främst inom det allra mest akuta, miljön, är ett måste. Försvåra inte för människan utan hjälp till så hjälps vi alla åt tillbaka.
Rösta på framtidens parti, Marknad och Miljö ( MM ) ! ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar