Vad man än må tycka om valresultatet 2014 så var det ett av de märkligaste i världshistorien eftersom varken förlorare eller vinnare kunde känna riktig glädje. Sverige går in i en mycket svårlöst parlamentarisk situation och detta mest pga att Sverigedemokraterna lyckades erhålla hela 13 % av rösterna och står antingen som en mycket tongivande vågmästare alternativt tvingar fram nya blocköverskridande samarbetsformer eller så småningom t.o.m nyval.
Varför fick detta gamla främlingsfientliga parti så stort stöd trots historiska kopplingar till nazismen ?
Eller är partiet befriat från sådana influenser nu ? Vad är rätt och vad är fel och vem bestämmer det ? Vem eller vad håller i mallen ? Och sist men inte minst vad har de andra gjort för fel som tappat till SD ?
SD gör åtminstone genom frontfiguren Jimmie Åkesson allt för att få partiet att verka rumsrent, icke-rasistiskt och städat.
Men hur ska vi kunna lita på ett parti med så många skelett i garderoben ? Jag gör det inte. Och partiet är inte orasistiskt med tanke på uttalanden från toppnamn inom SD som då och då presenterar sitt "rätta jag".
Partiet är inte befriat från sådana influenser även om många av dess väljare inte behöver vara rasister. Många av väljarna har köpt det Jimmie fått fram. Att SD är ett folkligt parti som talar rakt och ärligt till massorna.
Och det har tyvärr han fått ensamrätt till eftersom de andra partierna av rädsla för sammankoppling med SD och de påhopp det skulle innebära inte varit modiga nog att presentera hela verkligheten. Dvs både integration och segregation och arbetet runt omkring samt vår moraliska skyldighet att hjälpa men också samtidigt betona arbetet och kostnaderna men i samma andetag vad det också tillför. Under hela debatten har man inte ens vågat ta i problematiken och så dumma är inte vi att vi tror att allt är solsken. Och i detta mörkande uppstår alltid fördomar som långt överträffar verkligheten. Negativt. Och då är det bara för SD att gasa på med sin förenklade men lättolkade världsbild.
Sen är det inget att snacka om att människan som det flockdjur det är väldigt lätt hamnar i en gemensam åsiktsfåra om vad som är rätt eller fel. Naturligtvis är media det stora loket som nästan alla följer till 100. Alla säger att man inte ska tro på det som står i tidningarna men det är näst intill komiskt hur även de mest karaktärsstarka och uttrycksfulla diskussionsglada ljuger för sig själva. Människors åsikter baseras på vad media ger ut.
Men beträffande SD har det givit två helt motsatta effekter. De 87 % som inte röstade på SD delar helt enkelt inte deras åsikter eller har litat på den mindre smickrande mediarapporteringen av partiet. Men den parlamentariska utfrysningen och den mediala mobbingen tror jag kan ha appellerat till människans empatiska sida. För det enda jag kan hålla med om är att SD från dag ett i riksdagen fått utstå en helt annan behandling än något annat parti. Det har sina orsaker men det är ändå så lik förbannat. Och många verkar ha tagit till sig SD pga detta och att man ser ett odemokratiskt hanterande av ett demokratiskt invalt parti. Detta har hjälpt mer än stjälpt tror jag.
Under inte bara denna valrörelse utan de senaste åren har jag reagerat på att både inrikes och utrikes består politiken av en rädsla och försiktighet från de etablerade partierna att aldrig prata om problemen. Man har givit SD ensamrätt på det. Pratar man problem då handlar det alltid om sådana saker som majoriteten av vår mediabevakning redan presenterat just för att man inte vill låta avvikande som i sin tur kan kopplas till att låta extrem. Detta har gått så långt att jag övertygas mer och mer om att den etablerade politiken är en värld med stentighta skygglappar, inlärd retorisk taktik som tyvärr tar bort både tid och fokus på effektiv problemlösning. Som t.ex. att ärligt och smart manövrera ut Sverigedemokraterna med deras egna medel i en debatt.
Man ska berätta det de flesta redan vet. Att det finns människor där ute som lever under hemska förhållanden och det enda de vill är att överleva och leva vidare utan skräck och svält. Man ska också berätta att integration innebär hårt jobb både för samhället och den som ska integreras. För integration är ett måste både att den går snabbt och är välkomnande. Krav ska ställas och arbete och svenska språket är nyckeln. Vi ska också berätta att vi tar in förhållandevis många flyktingar och att vi därmed kommer att ställa kravet inom EU att dela upp mängden efter total BNP. Jag tycker t.o.m att vi måste vara tydliga och berätta att världen är så stor och att våra nysvenskar kommer från så många olika kulturer och förhållanden att det finns inte som SD tror ett Sverige och ett utland. Och därför är det också bra om vi förtydligar problematikens olikheter så att vi dödar de fördomar som gror då politiken verkar ha någonting att dölja.
Skulle de etablerade partierna utbilda oss bättre i detta arbete som integration innebär och dess innehåll då skulle vi mer effektivt utplåna den grogrund för myter och fördomar som uppstår i det osynliga och mystiska. Där just SD har växt från ett litet rasistiskt frö till vad Jimmie Åkesson nu vill påstå vara ett moget parti. Så lätt är det inte att lära gamla hundar sitta. Skulle jag ha fel då är jag den förste att erkänna och bara det kan ju tyckas extremt inom politiken. God politisk bakismåndag !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar