Uteblivna krav - Ett liv - och kärlekslöst vakuum

I dagarna har två unga pojkar, 16 respektive 17 år, blivit skjutna till döds och teorin är att den ene skjutit ihjäl den andre och sedan tagit sitt eget liv. Ungefär samtidigt har fyra ungdomar gått lös med släggor på skyltfönster på Regeringsgatan i Stockholm. Vad sådana här eskalerande handlingar bottnar i är inte helt enkelt att svara på. Speciellt inte det förstnämnda fallet. Det senare brukar nästan alltid handla om någon missnöjesyttring eller man skyller på det i alla fall. Men frustration handlar det förstås om och då är det ju en protest mot något.
Det är allmänt känt att ungdomar generellt sett mår sämre än på bra länge. Varför ? Ja, då måste vi grotta i på vilket sätt våran tillvaro har förändrats. Det finns tre stora hållpunkter som måste fungera för att harmoni skola infinna sig. Familjen, skolan och vännerna. I fallet skolan så är det jobbigt att inte hänga med studiemässigt men så har det alltid varit. Däremot har skolan förändrats enormt på det disciplinära planet. Och tyvärr inte till det bättre eftersom det bl.a finns en politisk flygel som bromsar all form av försök att införa krav och ordning och reda. De kallar det för kadaverdisciplin. Vad kadaver har med sådant att göra kan nog ingen svara på utan ordet antar jag har skapats pga att det motsvarar något väldigt gammalt. Långsökt men sant.
Denna oordning ger större utrymme för mobbing och för de stökiga eleverna som med sina aktioner genomsyrar hela skoltillvaron. De hörs och syns mest medans de skadar sin egen framtid. Och sådant skapar disharmoni och i värsta fall rädsla hos skolungdomen.
Beträffande vännerna så har ett nytt kommunikationselement dykt upp. Allas mobiler. Mobbing med sms och på facebook stressar på tillvaron ytterligare för känslig ungdom. För i ung ålder står allt i relation till vad man tidigare upplevt och jämfört med en vuxen så resulterar varje händelse i en mycket starkare reaktion. Allt är större och viktigare. Att ha vänner är OTROLIGT viktigt och har man inte det hamnar man lätt i ett för omgivningen kufiskt utanförskap. Men så har det nog också alltid varit så den mer våldsinriktade förändringen hos några ungdomar torde inte ha något med det att göra. Men stressen över att någon kan plåta, spela in och t.o.m filma dig i icke önskvärda situationer späder säkert på de negativa tankarna.
Trots allt så tror jag att familjen är den absolut främsta orsaken till att sådana här tragiska samt huliganistiska beteenden har ökat. På det här området finner vi dessutom de för barn största förändringarna.
Jag har inga barn själv och vet att jag är på djupt vatten så därför får ni gärna protestera och tillrättavisa mig. Men jag vill i alla fall presentera min teori.
Först och främst så tror jag att den delade vårdnaden som oftast uppstår efter skilsmässor och separationer ( vilka har ökat lavinartat ) gör att den tid man får med sina barn blir så dyrbar. Dessutom vill man inte att ens barn ska trivas bättre hos den andra partnern. Även om man har en god relation med sitt ex. Denna ängslan leder ofta till att man undviker all typ av konflikt med barnet/ungdomen. Och krav på ungdom leder lätt till konflikt. Alltså försvinner en del av fostringsprocessen och det i sin tur leder till ett tänjande av gränser som är ett människans kännemärke. Precis som i skolan så är krav ett måste annars är man lemlästad som vuxen när man gör entree i näringslivet. Men uteblivna krav inom familjen blir ett kärlekslöst tomrum. Det finns ingen norm för barnet att förhålla sig till. Ett liv utan krav är livlöst. Ett vakuum. I en familj urholkar bristen på krav kärlekens tecken även om kärleken till barnet naturligtvis finns där. Det är därför man är så oerhört rädd om denna relation till barnet och agerar så försiktigt.
Nu avslutar jag med att säga att den teori jag nyss presenterat är i en ytterkant men de här beteendena har ökat även hos kärleksfulla föräldrar. Och existerar i högsta grad.
Lägger vi också till det enorma mediaflödet vi alla tar del av så kan ungdomen även där se att sådant här händer över hela världen och stärks därmed i sina beslut att agera på liknande sätt. Gränstänjningens främsta instrument.
En ung människa är oerhört lättpåverkad och skör och det hör till min övertygelse att vi alla i början behöver vägledning. Och kärlek. Skål !